Kontrollera andras känslor

Vad är det som gör att det är så svårt att tala om vad jag själv vill ibland. Ibland tär det i mig att jag inte står upp för mig själv utan gör vad någon annan vill. Även fast jag ser att det inte är bra för mig gör jag det. Jag förhandlar bort mig själv. 

Idag är det inte så ofta det händer. Men det kan krypa över mig ibland att jag håller på att förhandla bort mig själv och karva på mitt jag. 

Andras känslor, andras mål, andras vilja och önskningar. 

För min del handlar det om detta att prioritera mig själv. Jag är nummer ett. Jag i första hand. 

Skälen till att det blir fel ibland är synen på mig själv och rädslan över vad som kan hända om jag t.ex. säger nej. Rädslan ligger i min historia som jag i varje stund jag förhandlar bort mig själv åter igen känner. Det handlar inte om händelsen utan om min kontroll över händelsen och om händelsen hur jag minns den när den uppstod första gången. Situationen liknar men objekten har förändrats. Jag är stor nu men i händelsen blir jag liten.

Arbetar jag med mig själv och betraktar mig själv utanför mig själv och läser av mina känslor och tankar jag får, förändras  detta. Jag gör mig medveten om då och nu. Jag är ärlig mot mig själv och jag betraktar och agerar annorlunda. Jag prioriterar mina känslor före någon annan. Det är ok att andra blir besvikna, ledsna och arga för då bejakar de sina känslor på samma sätt som jag ska bejaka mina. Är jag ärlig mot mig är jag ärlig mot andra. Ärlighet ger den andra chans att göra val precis på samma sätt som för mig. Jag kan inte och jag ska inte kontrollera vad andra ska känna och tycka. 

Hur är det för dig? Har du svårt att säga till och prioritera dig själv? Tror du att du kan kontrollera andras tankar och känslor? Varför i så fall?