Min väg

Det krävs mod att gå min egen väg. Det krävs mod i mig att avvika från den gängse vägen. Det krävs mod för mig att göra det andra ogillar eller har åsikter om. Det krävs mod för mig att göra det min tanke vill annat. Det krävs mod att stå upp för min åsikt. Det krävs mod för mig att vara ensam och inte bli bitter. Det kräva mod för mig att stå ensam när andra går. Det krävs mod för mig att tro på något andra inte vågar hoppas eller ens vågar tänka på. Det krävs mod för mig att vara jag. 

Det är inte mod för mig att göra tvärt om i syfte att få uppmärksamhet. Det är inte mod för mig att säga min mening för att få bekräftelse. Det är inte mod att göra sådant som tillfredsställer mitt ego. 

Våga gå min egen väg utan att vara rädd för vad andra ska säga, rykten, bli utesluten från gemenskapen och att inte tillhöra gör mig rädd. Samtidigt är det i stunder det som kan bejaka mitt innersta jag. Våga göra det mina innersta känslor vill. Det befriar till slut även fast resan dit klär mig med mina egna fördomar. 

För vad är egentligen min rädslan att avvika? Den rädslan är mina egna tankar om mig själv. Rädslan att jag inte är tillräcklig för mig själv.

Vågar jag stå upp för mig kommer det att finnas andra som kommer till mig, vänner som stöttar mig men också några som går. Jag får leva med det. För de som går handlar det inte om mig det handlar om något annat. 

Vågar du gå din egen väg och se andra försvinna? Vågar du lyssna på det du tror på? Hur mycket av dina hinder är dina egna?