Jag förvärrar det

När skammen och skulden förvärrar en redan svår situation.

Mina tidigare strategier gör mig påminda ibland i nutid. Idag en blek pust jämfört med för ett antal år sedan. 

Jag sköt på saker framför mig som var obehagliga, sådant som kanske inte kunde upplevas som obehagliga för andra men för mig. Jag sköt det framåt till det nästan var för sent och t o m för sent. Rädslan låg i konsekvenserna av mitt besked eller resultatet av det jag skulle göra. Få ett avvisande, inte bli älskad och utanförskap. 

Konsekvenserna av mitt agerande och som jag försökte förhindra genom att skjuta det framför mig blev just det jag var rädd för, avvisande, inte bli älskad och utanförskap. Bara det faktum att jag undanhöll gjorde andra besvikna och inte älskade och prioriterade. Fegt, men just då klarade jag inte att göra på annat sätt och jag fick ta alla konsekvenserna. 

Jag kan se att jag ibland även idag har spår av dessa tendenser. Men som väl är så har jag lärt mig något genom att jag tar tag i det i tid. Genom att vara ärlig med mina brister gör jag också både mig och min omgivning medveten om det. Idag tar det sig ofta uttryck att jag skjuter på saker som jag enbart själv drabbas av och konsekvenserna är mina egna. Oftast ser jag det i tid och gör det jag ska göra och kan sedan känna lättnad och befrielse av att ha tagit tag i det. 

Hur gör du och vad får det för konsekvenser för dig? Kanske har du andra hang-ups?