Livet - ett nytt syfte

Jag funderar på om jag under mitt liv valt helt fel syfte. Jag har burit på samma syfte i livet som många andra. Jag har haft samma fokus som många andra och detta har lett till att jag separerat mig från andra. Detta har inneburit att jag isolerat mig och själviskt drivit det som var bra för mig och det jag ville ha. Det har inneburit missunnsamhet och kamp för att få. Kamp för att få minst det som andra har men gärna mer. Det har inneburit ensamhet. 

Denna separering från andra har drivit mig till det som jag känt rädsla för i tron att det skulle ta mig därifrån. 

Mina rädslor har drivit mig till mina rädslor. 

I en värld där mitt syfte alltid handlar om att ge på olika sätt och där gåvan till andra är att dela, hjälpa och få andra att klara sig och växa, försvinner separationen. I de läget är gemenskapen avgörande och nödvändig. Den gör mig tacksam och förhoppningsvis omgivningen tacksam. I ett sådant läge skulle krig, missunnsamhet och avund inte ha någon plats. 

Tänk bara för idag ska jag ge. Bara för idag är det inte mina behov att få som är målet och syftet utan min vilja och lust att ge. Hur skulle det förändra min egen känsla, mina tankar och mitt handlande? 

Vad skulle det innebära i möjligheten att leva i nuet?

Vad skulle det innebära för dig?