Lyckan är vår värsta fienden

Kan det vara så att lyckan är vår värsta fiende? Lyckan är svår att fånga och lätt tappa.

För att få tillgång till lyckan behöver vi ge nått av oss själva. När vi ger nått av oss själva finns det risk att vi blir sköra. När vi blir sköra kan vi uppfattas som svaga. I vår skörhet kan vi bli sårade. Svagheten med lyckan är just när den lämnar oss och vad den gör med oss. 

För att slippa bli utsatt är det lätt att låta bli att bli skör och att låta bli att ge nått av oss själva. Detta i sin tur betyder att vi har mindre chans att finna lyckan och så håller det på. 

För att jag ska få behöver jag ge. Att ge behöver jag bli ärlig och genuin. Blir jag ärlig och genuin tar jag risker. Tar jag risker finns det chans att jag bli skadad. 

Jag behöver således ta risker för att få och det är det priset jag alltid får betala. 

Men.

Om jag är genuin och ärlig mot mig själv och jag tillåter mig att vara svag och skör, vad är då risken? 

Vågar du tillåta dig att bli svag?