Att alltid ha rätt

Vilja ha rätt är att alltid få sista ordet. Att alltid få min vilja och mitt sätt att se på saker och ting som det ända rätta utan respekt för andras sätt att se på det. Vi är många där ute som tävlar om att få denna första plats. Det blir som en tävling.

Tävlingen består egentligen i att vi vill bli bekräftade, ett sätt att bli omtyckt, ett sätt att bli vald, ett sätt att bli sedd.

Strategin leder dock bara en väg och det är att på sikt sänka oss själva. Att hela tiden behöva ha rätt kräver större och större utmaningar för mig. Vi tar större risker och med tiden så blir risken så stor att det blir uppenbar för andra. Människor i vår omgivning tröttnar. Vad än människor berättar har vi något som är minst lika bra gärna värre. Får vi inte rätt påverkar det vår egen känsla.

Behöva ha rätt innebär att för mig att jag inte är trygg i mig själv. En ständigt känsla av att inte duga, räcka till och vara okej. Att alltid ha rätt blir en omväg till att bekräfta mig själv för den jag är. När mitt ego arbetar är jag inte nöjd med mig själv vilket innebär att jag behöver lägga ner energi på att ha rätt. Att ha rätt innebär också att jag känner mig behövd av någon eller något.

Att behöva ha rätt innebär att JAG
- gör fel,
- känner fel men framför allt
- tänker fel.

Att behöva ha rätt är att jag inte är närvarande i möten med andra människor och på det sättet inte får ta del av andras kunskaper och medvetenhet om livet.

Att använda meningen ”så här är det ” eller ”du förstår att så här…” eller varje mening som börjar med ”men……” är för mig ett tecken på att behöva ha rätt.