Brist på kärlek

Lever jag i hela min fulla potential? Hur mycket av mig är jag och vad är det jag inte visar som också är jag?

Många svarar, om de får frågan: - Om du själv fick bestämma och placera dig på en skala 1 - 10. Hur mycket tillåter du dig att känna den djupaste sorg och den högsta glädjen? Siffran 1 är det djupaste och siffran 10 är det högsta i känslouttryck. De flesta når inte riktigt ner i botten och inte högst upp i toppen. Några ligger djupt nere i botten. Få om någon ligger i toppen. Varför är det så här? Vad är det som gör att vi inte tillåter oss själva att leva fullt ut i vårt hela register?

Det finns många förklaringar som alla grundar sig i våra rädslor. Våra rädslor att visa för mycket av oss, är en strategi, vi blir sköra oavsett om det är i vår sorg eller i vår glädje. Blir vi sköra så kan vi bli attackerade. Tyvärr blir det så att döljer vi oss för andra döljer vi också oss för oss själva. Vi lever inte fullt ut.

Förmodligen har det sin grund i en tidigare händelse, oftast när vi varit mycket unga, som gör att det blir så här. Vi fortsätter använda oss av den strategi vi lärde oss då, även fast situationen vi utsattes för då försvunnit sedan länge. Vi fick lära oss att inte gråta när vi slagit oss. Vi var ärliga i våra känslor men blev bannade för det vi sa, gjorde eller visade. Vi blev svikna, utsatta, förnedrade allt p g a brist på kärlek. Ibland brukar man säga att det finns två sorters känslor, kärlek är den ena och brist på kärlek är den andra. Brist på kärlek kan sedan yttra sig i olika typer av karaktärsdefekter, beteenden och strategier.

För att lyckas leva fullt ut behöver vi komma åt vad som gjorde att vi valde våra sämre val en gång i tiden. Val som kanske var bra då. Val som sedan blev förödande för oss.

Jag vill inte leva ett begränsat liv, vill du?