Psykopat eller empatisk

Psykopat eller empatisk, vem är du? Inom detta spektra finns vi alla.

Som psykopat kan vi ljuga, stjäla,misshandla, manipulera och till och med döda någon utan att känna något. När vi får makt kan vi bli de maktfullkomliga. Men givetvis i detta spektra finns det mer mildare former av detta tillstånd inom t.ex. politiken, affärsvärlden, i olika typer av gäng eller familjer. Som psykopat finns det en tendens att intellektualisera eftersom vi inte kan lita på våra möjligheter att få kontakt med känslorna.

Är vi empatisk kan istället skapa makt genom att ha tillgång till sina känslor samarbeta och få människor att göra sitt bästa. De kan därför bli utmärkta och omtyckta ledare.

De flesta av oss finns någon stans mellan dessa två ytterligheter. Allt enligt Psykologen och forskaren Claude Steiner. Här beskriver jag kort hans sätt att se på det genom att beskriva hans skala.

Är vi avstängda känslomässigt är vi inte medvetna om våra känslor, men omvärlden kan lägga märke till känslorna även fast vi själva inte kan vara medvetna om det. Är vi avstängda kan vi inte heller känna av känslor hos andra.

Nästa nivå i skalan kan vi känna av våra känslor som kroppsliga förnimmelser. Man säger att vi somatiserar våra känslor vilket gör att det bl.a. är vanligt att vi tar huvudvärkstabletter mot fysiska problem som egentligen har en känslomässig bakgrund för att lösa ett problem.

Nivån efter detta är den primala erfarenhetsnivån. Här är vi medveten om våra känslor men vi upplever det som en störande energi som vi inte kan förstå. Vi saknar ord för det vi känner. Här finns risken att vi har okontrollerade känsloutbrott, handlar impulsivt eller är deprimerade i större utsträckning än vi som har mer undan tryckta känslor.

När vi befinner oss på en verbal barriär nivå känner vi känslor men har svårt att sätta ord på vad känslorna står för. För att komma vidare behöver vi en omgivning som är öppen för känslor. Detta ökar vår medvetenhet om våra känslor och innebär att vi kan göra stora framsteg på kort sikt.

Nästa nivå kallas differentiering. På denna nivå kan vi känna igen olika känslor och intensiteten på känslor. Vi kan prata om känslor med andra. Vi kan här skilja på känslor som t.ex. ilska, kärlek, skam, glädje och hat.

När vi förstår vilka känslor vi har kan vi börja se orsaken till att vi har de känslor vi har. Känslor är inte längre något förvirrat eller obegripligt utan istället något påtagligt och konkret.

När vi nått upp till den empatiska nivån har vi ett stort medvetande om våra känslor. Vi kan vara inkännande och vi förstår att både vi och andra har känslor.

Är vi mycket empatiska i en värld som saknar den förmågan kan det bli påfrestande. Det gäller att vara vaksam och samverka med andra människor. Känslomässig samverkan är den mesta sofistikerade medvetande nivån. Då kan vi vi både uppleva våra egna känslor och den andra personens känslor.

Brister i vår kompetens att känna känslor uppstår under barnåren. En del föds empatiska medan andra är känslomässigt begränsade eller saknar förmågan helt.

Men detta kan förändras om vi är öppna och villiga till förändring genom att träna oss till att få en större medvetenhet om våra känslor.

Det första steget är att öppna sig för att ta emot och ge beröring och beröm. Samtidigt är det viktigt att kunna sätta gränser för det vi inte vill ha. Den första som vi behöver öppna oss för är oss själva.

Därefter behöver vi bli medvetna om våra egna och andras känslor. Att börja lita på vår intuition.

Vi kan be om ursäkt och ta emot ursäkt för tidiga misstag. Vi kan öppna oss och förlåta människor som gjort oss illa.

Vi behöver bli ärliga inför oss själva.