Kroppen minns det vi vill glömma.

För att man ska kunna göra sig av med omedvetna, nedtryckta känslor som vi har lagrat i vår kropp behöver vi skaka liv i dom och röra upp dessa från vårt inre och som en flaska med bottensediment skaka till så de kommer upp till ytan och når vår hjärna igen så vi blir medvetna om känslorna som vi tryckt ned. Medvetna genom att hitta ord för dessa eller andra känslouttryck för det som hänt som vi kan hantera.

De känslouttryck som vi inte givit ord för lagras i vår kropp- i vår omedvetna del av kroppen. Genom att på olika sätt ta kontakt med spända eller värkande kroppsdelar och låta dessa tala kan en process mot frigörelse ske.

Vi får tillgång till mycket energi som vi kan använda till annat. Energi som annars används för att trycka ner känslor vi inte vill känna. Detta ger möjlighet till att bli vårt bästa jag. Negativa energier som binds upp t.ex. i en relation, frigörs när vi vågar släppa taget om den. Vi får kontakt med oss själva.

Ibland lyckas vi med detta själv, men oftast behöver vi hjälp av någon som kan spegla vad som händer och öppna dörrar som vi själva inte för tillfället ser existera.

"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka 
för att lösa de problem vi skapat 
med det gamla sättet att tänka/ Albert Einstein"

Men det är inte säkert att enbart tankar och samtalet kan lösa upp det som ligger i det fördolda. Det vi gömt kanske ligger så dolda och är så omedvetna att det inte går att väckas med enbart samtalsterapi. Den omedvetna delen av kroppen är ibland väldigt stark. Ibland fungerar istället andra typer av processer som yoga, meditation, hypnos, andning, massage osv. Det viktigaste är att vi är öppna och villiga till att en förändring får ske. Om vi inte är det händer inget. Det är processen vi vill komma åt. 

När vi lyckas att få det som ligger i det fördolda att komma upp till ytan skapar det i sin tur nya möjligheter som frigör oss från våra blockeringar och öppnar möjligheten till att se andra saker och få tillgång till andra känslor. Varför blir det så här? Jo livsglädjen blockeras av de känslor som inte fått förlösas. Våra rädslor hämmar vår kärlek. Kroppen minns det vivill glömma. Varför det? Jo för att kärlek är det som vi är mest rädda för att visa eftersom vi har en rädsla för att vi skall bli avvisade.

Tänk på en känslomässig konflikt som du haft under den senaste tiden. Hur löste du den? Genom att rationalisera bort dina känslor eller genom att göra den andra till en syndabock eller kanske genom att vända den inåt? Plocka fram känslorna från denna konflikt och känn på den igen. Hur känns de? I vilken del av kroppen känns de? Hur skulle du vilja ta hand om och uttrycka den känslan?
Ett bra sätt att lösa konflikter är att använda jag budskapet. Säg tex. "- Jag upplever situationen på följande sätt och skulle vilja ... " eller "- jag blir ledsen när du säger så till mig och skulle istället önska..." eller " - jag skulle bli glad om vi kan vänta med ..." Öva dig i att uttrycka dina känslor med raka jagbudskap. Vi framstår som tydligare och klarare för både oss själv och vår omgivning. Våra känslor är våra egna och de kan inte ifrågasättas.