Arrogant

Jag har varit arrogant och dum. Jag har betett mig mot andra och skadat de som varit vänner, partners, barn till partners, egna barn, arbetskamrater och andra. Jag har skyddat mig själv på andras bekostnad.  

Jag har i stunder inte varit medveten om min handling men också klart vetat vad jag gjort. Jag har lagt mig i och varit rent ut sagt dum eller haft ett dumt beteende. 

Jag kan också se att när jag var frustrerad eller missnöjd ökade min arrogans.

Jag var dum av rädsla för nytt och för att jag inte vågade stå upp för mina egna önskningar över vad jag ville för min egen del. Jag ville vara till lags och en annan än den jag var. När jag inte kunde vara tydlig för mig själv och andra straffade jag ut mig samtidigt som jag blev förvånad när detta ledde till att jag blev ensam. 

Arrogansen smyger sig på oväntat och utan förvarning trots min medvetenhet om den. När den gör det förstår jag att jag inte är tillräckligt i balans och tydlig för mig själv och andra vad jag vill och vem jag är. När jag inte kontinuerligt arbetar med mina tankar, känslor och handlingar tar bl a arrogansen plats. Det är en del av mig som ger mig signaler när jag inte gör det jag ska. 

Finner jag åter min balans och kan vara i harmoni med mina känslor och tankar blir handlingarna rätt och på ett sätt jag själv innerst inne önskar. Jag blir genuin, ärlig, lugn, ödmjuk och nyfiken. Jag får tillgång till hela mig och möter andra med hela mig utan rädslor och brist på kärlek. Mitt centrum finns i mig men jag ser min del av alltet. Jag är inte jordens medelpunkt men en del av jorden. Jag är mig själv genom mig, inte genom andra eller dolt  bakom mina rädslor. Full av kärlek. 

Har du karaktärsdrag som skapar konsekvenser för dig som du skulle behöva förändra? Vad skulle det innebära för dig om du var mer uppmärksam på dessa? Hur gör du?