En sanning inte alltid en sanning

Vem ska jag tro på när jag jag får en historia berättad? Vems version är rätt? Ska jag tro på henne eller honom? Hur jag än gör kommer jag i en konflikt. Särskilt är detta vanligt när närstående skiljer sig. Vi får en historia till livs som vi tar till oss och så har vi blivit part i målet. Part i något som vi egentligen inte alls ville ta ställning till.

Vem har rätt och vem har fel och vad är rätt och vad är fel. Hur kan jag vara säker på att jag själv gör rätt val i att välja den ena eller den andras version? Handlar det om vems version som är mest övertygande eller handlar det om vem jag är mest kompis med eller gillar mest. Handlar det om vilken version som passar mig bäst utifrån vilka känslor jag bär på gentemot den andra eller handlar det om ren fakta?

Hur kan jag vara säker?

Jag kan aldrig vara säkra och jag kanske aldrig ens kan säga att det troligen är som det är utifrån en version. Jag får en spegling av något någon känner som presenteras i en historia. Den sammanblandade historien av känslor och tankar från en person som jag sedan ska grunda mitt beslut på. Hur jag än gör kommer det att bli fel.

Jag vill inte ta ställning och jag vill inte bli en part i ett mål. Jag vill inte bli ett vapen för den ena och en besvikelse för den andra. Jag vill ta min egen ställning och jag vill kunna se det i ett vidare perspektiv. Jag vill själv kunna avgöra, acceptera och förlåta utan påverkan av andra.

När jag bygger min egen sanning enbart på just min egen sanning har jag chans att vara del av ett ställningstagande som är helt mitt eget med min önskan och en vilja om en öppen och så objektiv syn på det som möjligt.För att lyckas med detta behöver jag vara noga med min egen medvetenhet om mig själv.

Vare dag bygger jag mina åsikter på vad andra förmedlar till mig via nyhetskanaler, andra människor, media, reklam, samhälle, religion, politisk uppfattning osv. Jag är inte neutral men jag kan begränsa vilka intryck jag ska ta med i min bedömning. 

Alla mina åsikter kommer någon stans ifrån. De är en sammanblandning av mig och jag är en sammanblandning av allt jag fått till livs i mitt liv.

Idag försöker jag hålla mig borta från skvaller så mycket det går. Jag väljer att alltid i allt jag hör försöka se två sidor av allt. Två sidor av allt. Det finns alltid en förklaring varför det blir som det blir och varför människor fattar de beslut de gör eller reagerar som de gör. Det är inte alltid det jag ser och hör som är just det jag ser och hör. Jag försöker förstå att det är på detta viset och öppnar mina ögon för att se livet på det sättet. 

Jag har fördömt. Jag har förtalat. Jag har trott att det jag tänkte var rätt. Jag har styrt min omgivning genom mitt sätt att se på världen. Jag har kort och gott haft en massa åsikter om allt som i sin tur tagit intryck av andras åsikter.

Sanning är ett vitt begrepp och svår att förvalta. Det finns också risk för att fastna i en sanning utan att vara öppen för att den sanning under tid kan förändras till en annan sanning. Har jag tagit ansvar för att förmedla en sanning till andra och den sanningen förändras kanske jag behöver ta ansvar för att förmedla den ny versionen av sanning när den blir aktuell.

Jag tror att jag behöver vara försiktig med vad som är sant eller inte vilket leder till en stor försiktighet när jag uttalar mig om olika saker. Jag blir lätt en kugge i ett hjul jag kanske inte ens vill vara en del av.

En sanning är inte alltid en sanning.

Hur vet du att det du hör och ser är sant och hur gör du för att få klarhet din sanning?