Tanken föder känslan styr

Jag talar ofta om balans mellan känslor, tankar och handlingar. Där är problemet och där är lösningen i mig. Den finns ingen annan stans. Jag föder självförtroende och självkänsla genom denna treenighet. Vad jag känner påverkas av min tanke. Min tanke kan inte agera själv om känslan inte är överens. Min känsla kan inte agera själv om tanken inte finns.Handlingen är antingen en konsekvens av en tanke eller en känsla eller en kombination. 

Jag har många gånger tänkt att jag duger och att jag är mer än ok. Jag säger mig vara nöjd och tacksam. Jag affirmerar mig för dagen och jag säger en dag i taget. Jag ser vad jag gör och jag säger att jag är stolt för att jag är den jag är med alla mina möjligheter och brister. Jag kommer en bit med detta att ändra mitt tänk. Men är inte känslan överens utan vilar kvar i en gammal grundkänsla att jag ändå i mitt undermedvetna inte duger, hjälper det inte ända fram. Jag hittar inte djupet. 

Djupet hittar jag genom att arbeta igenom grundkänslan och komma till botten den dag jag först fick denna känsla att jag inte var ok och då jag började affirmerar mig att jag inte var ok och dög. Det kan vara känslan när jag fick konkurrens av min syster, avvisad av min far eller mor osv. Handlingen utifrån kanske inte ens var märkbar men inne i mig väcktes idéer som resulterade i strategier. 

I mitt arbete med mig själv räcker det således inte att enbart arbeta med det som är medvetna tankar utan jag behöver komma till botten med det omedvetna som lagrar min känsla. Först när jag kan göra det känslomässiga arbetet kommer den avgörande befrielsen. 

Hur är det för dig, känner du att du arbetar med dig själv men kommer ändå inte riktigt ända fram? Du stannar kvar i en gammal känsla som gör att du inte kommer vidare?