Bli fri- förlåt

Det fanns de jag hade idéer om som gjort mig illa under mitt liv inte minst de som fanns i min omedelbara närhet under min uppväxt. Det gick nästan att skylla allt på uppväxten. Jag fick inte. De var. De gjorde. De sa. Visade aldrig kärlek. Dysfunktionella. Inte konstigt att. Vad kunde jag förvänta mig? Det är väl inte konstigt att. Du är precis lika dan som. Äpplet faller inte långt. Vad trodde du. Du får skylla dig själv. 

Det kanske var så att jag missade en massa. Jag fick lära mig annat, men inte just det jag i mitt vuxna liv önskade. Vissa lektioner fick jag hoppa över eller missade helt. Andra lektioner fick jag vara med om även fast jag kanske inte ville. Men visst det fanns lektioner som var bra med, men. 

Jag hittade en strategi i allt detta som blev mitt val. Blev det bra? Nu ser jag att det inte blev så men kanske var det en överlevnadsstrategi, ett sätt att få till livet ändå. 

Jag tror att de gjorde så gott de kunde på samma sätt som jag inser att jag alltid gjort så gott jag kunde utifrån de förutsättningar jag hade. Blev det bra? Ibland. Blev det mindre bra? Ja ibland. Det blev ibland åt helsike. Det blev en del felprogrammeringar som jag som grund  sedan fattade en del konstiga beslut utifrån. 

Jag kan se idag att jag i mitt liv inte varit bättre än dem. Jag kan inte ställa större krav på dem än vad jag ställer på mig själv. Det var när jag insåg det som det blev begripligt. Jag insåg att jag dömt utifrån mitt sätt att se på verkligheten men stod själv för en egen verklighet i mitt liv, gentemot andra. Jag var i vissa stycken lika dan. 

Människor, alla gör så gott de kan. Hade de kunnat göra annorlunda hade de gjort det, det är min övertygelse. Som utomstående är det lätt att döma, men jag har aldrig den hela klara bilden över hur det egentligen är. Jag är inte den personen därför vet jag inte. Människor gör så gott de kan även fast det ibland kan bli riktigt riktigt fel och dumt. Ja till och med förfärligt. Människor gör så gott de kan utifrån deras förutsättningar. 

Jag dömde andra och jag dömde mig. Jag gjorde saker mot andra och jag gjorde saker mot mig själv. 

För att gå vidare behöver jag förlåta andra för det jag anser de gjort mig. Min känsla av det. 

Jag behöver också förlåta mig själv för det jag gjort andra. 

"Förlåt dem för de veta icke vad de gör."

Förlåt ett av de viktigaste orden i ett förändringsarbete och ett av de viktigaste handlingarna. Förlåt. 

Inte ursäkt, de kommer jag till nästa gång. Ursäkten är ett eget kapitel. 

Förlåt för att du inte visste. Förlåt för att du inte kunde. Förlåt för att du gjorde. Förlåt. Jag förstår att du gjorde så gott du kunde med det du hade i ditt bagage. 

Förlåt mig själv för det jag gjort mig själv, jag gjorde så gott jag kunde men då fattade jag inte mer än vad jag förstod då. Förlåt mig själv för det jag gjort andra och mig själv. 

Ett förlåt behöver inte nödvändigtvis sägas till den det gäller. Ibland kan det bli tokigt. Välj då istället att säga det till någon som är stand in och som bara lyssnar på vad du säger. Detta gäller även för det du förlåter dig själv.  

Har du kvar människor i din omgivning som du skulle behöva förlåta? Har du förlåtit dig själv?