Inte som jag tänkt

När det inte blir som jag tänkt mig och tyckt blir jag besviken. Besviken för jag hade ju en plan hur det skulle vara och bli. Semestern skulle bli så som jag tänkt och förväntat mig. Vi skulle ha det mysigt och roligt, skratta och bara umgås. Många vänner omkring oss och bara vara. Glömma allt vad jobb innebar.

Jag hade en plan i mitt inre om allt detta. Jag hade byggt upp min bild och målat med stora breda penseldrag. Jag var också noga med vissa detaljer. Min bild var klar, för mig. 

Jag hade bara glömt att visa den för någon annan. 

Jag blev besviken. Det blev inte alls som jag tänkt mig. 

Allt hände men inte just det. Inget följde min hemliga plan. Ingen fattade och ingen gjorde som jag ville. 

I mitt inre växte besvikelsen och mörka moln växte sig större och större. 

Fortfarande hemlig omkring min plan men visade utåt mitt missnöje. Sur, tvär och allmänt missnöjd. Jag visade mina mest hemska sidor. 

Det blev som jag någon stans ändå förväntat mig. Det blev skit och den här semestern åt helsike, den med. 

Att vi aldrig kan... Att det alltid ska bli så här... Du ska då alltid...Att du aldrig lär dig? .. Varför ska jag.... Att inte du någonsin kan....

Mina ord och mina tankar är hårda. Jag skyr inga medel. Inte var det mitt fel. 

Fortfarande lika hemlig om den plan jag hade. Hon borde ha förstått!

Nu får det räcka. 

Det är lätt att bygga sig en egen hemlig plan på hur saker och ting ska vara och hur det ska bli. Det är lika lätt att glömma bort att förmedla den med de som är en del av den. Vi tror att de bara ska förstå. 

Har vi en semesterplan som vi diskuterar i detalj kan det vara bra att också diskutera förväntningar och önskemål för vad som ska hända samt vara öppen med de farhågor vi har inför det som ska hända. Kommunicera inte bara om resan utan även om allt annat omkring inkl de känslor vi har omkring det som ska ske.

Ingen är tankeläsare, det krävs att vi kommunicerar. 

Är jag öppen och ärlig med mina känslor innan, under och efter och tydlig med hur min agenda ser ut minskar risken för besvikelse. Kanske skulle vi från början aldrig åkt iväg. 

Semestern hade kanske ingen chans att lösa det vi inte klarat upp innan vår semester. 

När jag blir mer än mig behöver jag ärligt kommunicera. Kanske även när jag är själv kan det vara bra att förstå att allt kanske inte alltid kommer att bli som just jag vill. 

Hur blev din semester? Blev det som du tänkt och planerat eller knackade besvikelsen på din dörr?