I slutet av andra halvlek började mitt liv visa andra sidor. Mina strategier började få för många konsekvenser. Min kontroll gick inte min väg och jag sökte mer och mer för att få samma känslan som tidigare.
Jag lärde mig sakta att livet jag levde hade ett pris och det jag led övervägde inte det jag fick vilket gjorde att jag fortsatte. Det fanns en uppoffring för att få kontakt med den där känslan igen. Jämför gärna med förälskelse och den bekräftelse det ger, det var bara det att jag behövde ha mer för att känna samma känsla. Jag kan idag minnas var i kroppen känslan satte sig och att jag längtade tillbaka till samma känsla. Som ung krävdes det enbart att få hålla tjejens hand. Så var det inte vid slutet av livets första halvlek. För att känna att jag var kung krävdes större rike och större slag priset blev större lidande och fler uppoffringar. Spiralen hade inga gränser.
Livet skapar det lidande jag väljer att skapa. Mina uppoffringar stod i proportion till det jag ville ha. Så länge lidandet inte var mer än det jag fick accepterade jag att jag led. Jag accepterade uppoffringen. Jämförde jag mig andra ökade mitt lidande.
Livet är inte mer lidande och uppoffringar än vad jag väljer det att vara. I vilket situation jag än befinner mig i finns tacksamheten, om jag kan acceptera det jag har och förändra det jag kan förändra, varken mer eller mindre.
Lider du i livet? Får du göra uppoffringar som du inte accepterar eller känner du att livet är uppoffring och att det inte går att göra något åt det?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948