Bli fri - erkänna

Erkänna behöver ett speciellt kapitel även fast jag tidigare talat om att jag ska se min del i det som sker och vikten av det.

Allt kommer tillbaka till mig själv. Jag kan ägna åratal med att beklaga mig över andra och allt det livet "drabbat mig". Jag steg in i livet och det är jag som tar varje steg i mitt liv. Jag kommer också själv att gå ur mitt liv. Jag gör val som leder mig till denna punkt jag befinner mig vid i varje stund. 

Jag accepterar det som skett. Jag förlåter andra för det de gjort mot mig och jag förlåter mig själv för det jag gjort andra och mig själv.

I erkännandet ligger att jag erkänner att jag bidragit till att mitt liv ser ut som det gör. Jag erkänner att jag har min del och den delen har jag förvaltat på det sätt som givit mig det resultat det är just i den stund jag tittar på mig själv.

- Jag erkänner att jag har ett problem.
- Jag erkänner att jag inte kan lösa mitt problem själv utan behöver hjälp. Kapitulationen. 
- Jag erkänner att jag är problemet i mitt liv.Jag var där.
- Jag erkänner allt det jag gjort andra.

Det var inte jag. Det var hon också. Det var myndighetens fel. Jag hade otur. Hur skulle jag kunna veta att han var en sådan skit? Mina föräldrar har jag inte valt. Jag blev mobbad hur skulle jag gjort menar du? Jag är drabbad. Jag är förföljd. Hur i helsike kan det vara mitt fel som jag dessutom ska erkänna att det är? 

Jag behöver ett erkännande för att fatta att det handlar om mig. Erkänna att jag var där och att jag inte kan skylla på någon eller något. Jag var där. Hela mitt liv var jag där och är fortfarande här. Jag gör mina val och jag väljer att ta saker på mitt sätt. Agera, värdera, vara eller inte vara.

Jag erkänner det jag gjort mig själv och jag erkänner det jag gjort andra. Det var jag hur mycket jag än skäms och känner skulden komma krypande så ska erkännandet fram. Jag gjorde det. 

När jag erkänner har jag en tydlig plattform att stå på som kan få mig därifrån. Nu vet jag vad jag har gjort, ingen tvekan. Inga undanflykter det var jag. 

Nu när jag erkänt och gjort det till mitt börjar växandet mot att bli fri. Nu har jag något att utgå ifrån som jag äger styrförmågan i fullt och fast. Jag kan ta mig därifrån. 

Behöver du göra erkännande? Om du ska göra det så var noga. Våga möt smärtan och sorgen i det för det finns inne i dig.