Längta hem

Jag längtar hem. Känslan av att komma hem. Känslan av att känna igen. Känslan av något tryggt. Känslan av just jag.

Frågar du mig vad detta med hem är och vad jag definierar som just hem är jag inte riktigt säker på vad jag ska svara. Jag tror inre jag riktigt vet. Det är en känsla som på något sätt definierar mig som jag. Jag känner igen. Men jag tror också det handlar om det jag inte känner igen men tror mig vilja ha. En brist som jag vill kompensera för det jag ännu inte fått. Hem kan också vara en rädsla till förändring för jag vet vad jag har. 

Hem. Jag smakar på ordet, hem. Ordet och känslan i mig finns överallt. Den sitter i magen, i språket, i dofter, smaker och synintryck. Hem, något välbekant och ändå inte. Jag har i mitt liv inte riktigt  lyckats skapa det där hemmet. Framför allt jag har lyckats att förstöra det när jag trott mig närma det. Det lugna, det tysta det trygga. Samtidigt har det skrämt mig.  Utan spänning och tillräckligt med överraskningar för tyst. Det blir som om, inte hem är bättre för då finna det fortfarande något att skapa. 

När jag väl kommer hem till det jag längtat till blir det tyst och känslan att vilja bort och skapa förändring startar. Är hem kanske just något annat men jag vet inte riktig vad, bara en känsla.

Så vad är hemlängtan egentligen? 

För mig landar hemlängtan i att det är det eviga. Hemlängtan är att fatta att det finns en vardag som jag vill älska. Hemlängtan handlar om att acceptera att allt kommer tillbaka till mig. Hemmet inne i mig. Hemmet inne i mig längtar jag till. När hemmet inne i mig är nystädat och fyllt av kärlek till mig. Det är min hemlängtan även fast jag beskriver det i mer fysiska ord. 

Hem till mig är hem till mig.

Hur ser din hemlängtan ut? Vad längtar du till när du längtar hem? Vad är det du vill ha och vill komma tillbaka till?