Julen ska vara på ett visst sätt, midsommar på ett annat. När jag fyller år har jag en massa idéer om hur jag önskar att det hade varit. Alla ska röst, jag vill tala om vad jag tycker till andra, man ska inte röka, det ska vara rättvis, man måste kämpa, man ska komma i tid, andra ska följa de regler som finns osv! Mina principer har varit många där jag på olika sätt bestämt vad som är rätt för mig och andra. Det har också funnits mycket moral om andra inte följt dessa regler. Däremot har jag inte alltid själv varit tydlig med mig när jag inte följt reglerna. Innerst inne har det känslomässigt ändå gnagt.
Måsten och principerna har jagat mig, ibland utan att jag själv förstått det. Konsekvenserna har ibland blivit allt för stora. Jag har blivit arg, sur, tyst, irriterad, ensam, avundsjuk, självömkan, bevakande, kontrollerande och självisk. Alla konsekvenser har jag själv fått ta av mina principer.
Mina principer har ibland delats av andra som också varit fast i sina principer och måsten. Oftast har jag stått ensam med hur jag sett på saken.
Principer och måsten blev mitt gissel och hindrade mig att bli fri.
Idag släpper jag taget om den kontrollen. Det blir färre och färre principer och måsten som gör mig mer och mer fri. Jag accepterar det som sker och är tacksam för det som sker. Jag lär mig av andra och upplever desto mer. Jag är i balans.
Är du fast i dina principer eller måsten? Hur ser dina verktyg ut för att bryta dessa eller sitter du fast?
Inlägg
Har i stort sett inga principer eller måsten alls längre. Jag är väldigt lycklig för det.
SvaraRaderaMåsten och principer är indirekt en påverkan från omvärden. Som du säger, när dom är bort (i stort sätt) så känns livet så mycket enklare.
Pratade med en väninna igår om att komma i balans och jag tror att ju mer saker man plockar bort som "stör" ju lättare blir livet. Ju mer man lär känna sig själv desto bättre blir det. :-) Vad tror du om den tesen?