Alla känslor är ok

När jag inte mår bra handlar det ibland om att jag stänger in mina känslor, slutar att känna speciellt känslor som gör ont. Känslorna jag stänger inne styr mig till särskilda beteende hos mig. Beteenden för att inte känna. 

När jag arbetar med mig själv och får insikter om mina beteenden finns risk att jag dömmer mig själv när min gamla beteende för en stund återkommer. De blir förbjudna. Beteenden som startats upp sker från en gammal känsla med en gammal lösning. 

Det är såklart ok. Lång tid har fått mig dit jag är idag och lång tid får mig därifrån. 

Skillnaden är, med mina nya insikter att jag snabbt kan vara uppmärksam på vad som händer och snabbt ta mig därifrån. "- Aha,  där kom den gamla känslan och det gamla beteendet vad intressant."

Alla känslor vi har är ok att känna och alla beteende vi gör är ok att de uppstår och sker. Frågan är mer vad jag gör med det och vad jag drar för slutsatser över det som sker. 

När jag jobbar med mig själv kan jag inte förneka mitt förflutna. Mitt förflutna behöver jag acceptera och låta det ske om det sker och låta mig känna om den känslan kommer. Inte någonsin fördöma mig själv och försöka ta bort en känsla. Då blir det som jag gjorde innan jag hade insikter fast nu utifrån ett annat håll. 

Jag är ok. Det jag känner är ok. Det är mina slutsatser av det jag känner som avgör. 

Har du förändrat ditt sätt att leva men märker ibland att du faller tillbaka i känslan eller beteendet. Fördömer du dig själv då eller är det fortfarande ok att känna så och att göra fel eller göra mindre bra?