Relation - intellektualisera

När jag tänker för mycket och inte tillåter mig att känna och ta in de känslor jag får eller har finns risk för att jag intellektualiserar. Jag tänker utan att också samtidigt känna. Jag kan t o m tänka känslor utan egentligen känna. Givetvis finns det även en del av oss som känner mer än vi tänker men det är en annan sak. 

När jag intellektualiserar och fastnar i detta förtränger jag de känslor jag har genom att just intellektualisera. Det blir ett sätt för mig att skydda mig mot de känslor jag i botten kan känna, jag skapar kontroll. 

Ibland är det väldigt svårt att se skillnaden mellan när vi tänker och när vi känner men när vi väl känner är det tydligt vad skillnaden är. 

Jag har tänkt mer än jag känt. Jag har omsatt tankar till känslor utan egentligen känna det jag sagt jag känt. Det har bara blivit ord av allt utan en djup kontakt med mig själv. Jag har inte blivit trovärdig för mig själv och inte heller trovärdig för andra. Det har bara blivit ord av allt jag känt. 

För mig var det ett skydd. Jag trodde jag kände men egentligen tillät jag inte mig själv att komma åt mina känslor av rädsla. Jag hade sedan lång tid tillbaka stängt av mig. I mig flödade ord som jag lärt mig att utrycka känslor med eller så var det bara ord, massor av ord i tid och otid. Jag var fylld av ord, åsikter och tyckande. Gärna tyckande och åsikter om andra mer sällan om mig själv och vad jag gjorde eller kände. 

I mitt arbete med andra möter jag många som är som jag varit men också de som är precis tvärt om, känner oerhört mycket men slutat tänka. 

Inget av detta är bättre än det andra. När jag hittar balans får jag däremot möjlighet att finna full kontakt med mig själv. 

Om jag ska generalisera som jag gör just nu finns det en tendens att män tänker mer än de känner och kvinnor gör precis det motsatta, de känner mer än de tänker. Kvinnor blir då mer i sina känslor medan vi män har en tendens att blir mer i våra tankar. Inget är bättre än det andra. 

Så länge vi inte får för mycket konsekvenser av att hanter livet på det ena eller andra sättet är detta inget problem. Men märker vi att vi får konsekvenser i livet med det sätt vi är kan det vara klokt att skapa mer balans. 

Är du en tänkare eller en kännare? Om du är en tänkare skulle du behöva vikta över mer mot att tillåta dig känna mer vilka känslor du har? Vad skulle det få för konsekvenser för dig?