När jag bär på en hemlighet

När jag bär på en hemsk hemlighet begränsar det mig. Jag gör saker jag inte skulle gjort annars. Jag beter mig på ett sätt jag inte skulle gjort annars. Jag tar till mig strategier som jag inte annars skulle valt. Jag tror att jag har varit med om något som ingen annan varit med om. Jag bär på en skam som skrämmer mig. Jag bär på en skuld som straffar mig. Min hemlighet gör mig ensam. Min hemlighet gör mig till någon som avviker. Jag blir hemlig i min hemlighet. Hemligheten gör mig rädd. 

När jag bär på detta hemska blir det främst mig själv jag straffar även i situationer när jag från början inte var den som hade skuld till det.

Min hemlighet blir mitt fängelse och i det fängelset kapslar jag in mig. I det fängelset har jag själv kastat bort mina nycklar. 

Så länge jag bär på min hemlighet och inte tillåter andra att få veta. Så länge som jag inte får ur mig alla mina känslor av ilska, sorg, gråt, ledsamhet, frustration eller vad det än är. Så länge som jag bär på allt för mig själv är jag fast i min historia. Jag är fast i mitt eget fängelse som jag själv satt mig i. Jag blev utsatt men låste in mig själv på livstid. Jag utsatte och låste in mig själv på livstid.

Det som hände kanske jag inte ens hade möjlighet att påverka då men därefter är det jag som fortsatt att straffa mig. Kanske också straffat andra. 

För att jag ska kunna bli en fri människa och bli mitt bästa jag behöver jag lätta på min hemlighet. Jag behöver frigöra alla mina känslor. Jag behöver börja tala om min känsla av skuld och skam. Jag behöver lätta på trycket. Jag behöver börja leva igen.

Ord behöver formuleras, ord behöver sägas, andra behöver höra och jag behöver höra mig själv säga allt detta. 

Jag behöver titta på det andra gjort men också se min del när den finns. 

Har du satt dig själv i ett fängelse och kastat nycklarna som du har svårt att finna åter?