Handlingen styr

Mina tankar styr min känsla. För att ändra min känsla behöver jag ändra mitt tänk. Detta påverkar sedan mina handlingar. 

Men. 

Aktivt handlande kan påverka mitt känsloläge. Skratt-terapin bygger på det, jag ler och det förändrar min känsla oundvikligt. Musklerna formar sig på ett annat sätt och mina muskelminnen mins att detta är något positivt, belöning får mig att fortsätta, särskilt om jag glömt bort hur det var att skratta. Meditation skapar processer i min hjärna som påverkar min sinnesstämning och mina känslor. Det är inte en tillfällighet att just detta med meditation är så i fokus nu men egentligen bygger på en mycket gammal lärdom. Ser jag på skräckfilmer ger det mig känslan av att vara rädd, bevakande och utsatt och upplever mig som ett offer, vilket påverkar processer i min hjärna. Ser jag på våldsfilmer identifierar jag mig med de hjältar som utför våldet på ett "positivt" sätt vilket gör att jag får en positiv känsla av att vara lika tuff som "hjältarna" på filmen. När jag spelar TV-spel, särskilt spel där jag är förövaren och brukar mycket våld mot andra ökar mina aggressivitetskänslor i mig vilket gör mig spänd, icke empatisk, utåtagerande och i grunden rädd, min hjärnbark agerar instinktivt, anfall. Min hjärna är särskilt påverkbar under mina första 18 år av mitt liv, den är plastisk (formbar) och utvecklar vissa delar av hjärnan mer än andra.

På vilket sätt jag än handlar påverkar det också min sinnesstämning och mina känslor. Det är således inte enbart mitt sätt att tänka som styr mitt känsloläge.

Nu säger vän av ordningen, mina känslor då kan inte de också styra? Visst kan de styra men de har ändå sin grund i en grundtanke. Låt mig återkomma om det.

Hur vill jag då vara.

Jag väljer hur jag vill tänka, hur jag vill känna och hur jag vill handla. Mina barn behöver, första delen av sitt liv, hjälp med att hitta vägar som får mina barn att hitta sin väg. För att det ska ske behöver jag visa vägen. Hur jag tänker, vad jag känner och hur jag handlar, allt blir verktyg för mina barn på samma sätt som det blev verktyg för mig i min uppväxt. Är det saker som blivit tokiga i mitt liv är det alltid genom mina handlingar, min ärlighet, min öppenhet och min villighet jag behöver börja. Jag fick inte alltid rätt verktyg, men ibland behöver man byta ut sina gamla verktyg till mer moderna verktyg. En skiftnyckel fungerade då men kanske är mindre bra idag.

Vad gör du för att få bra känslor? Har du vanor, handlanden eller sätt att tänka som kan styra dig i en riktning du egentligen inte vill gå? Vilket föredöme är du för dina barn? Vilka följer dig och vad visar du? Du kanske har krafter i din kropp som idag leder dig i en tokig riktning, vill du ändra på det? Berätta vad du upptäckt och hur du gjorde eller skulle vilja göra.