Utsatt- utsätter

När jag blir utsatt oavsett på vilket sätt kan det också innebära att jag efteråt utsätter andra. Jag vill hämnas, jag vill ge igen, jag ger hatet och ilskan tillbaka. Jag är fylld av en utsatthet som ger mig lust att utsätta den andra. Jag får känslor som innebär att jag använda samma eller liknande medel som det medel jag själv blivit utsatt med. 

Jag har haft en förövare över mig och blir sedan själv förövaren. 

Jag har full förståelse för de känslor som kommer upp i samband med att jag själv blivit utsatt men är det rätt att utsätta andra som hämnd? Blir det då inte så att jag blir förövaren. Skuld istället för offer? 

Är det mer rätt att slå om jag själv blivit slagen? Blir handlingen helt plötsligt utan skuld och gör mig inte själv till förövare? Hur ska jag då kunna skilja på rätt och fel när det i ena stunden är fel för att i andra stunden bli rätt?

Mobbningen sker av de som blivit mobbade, övergrepp sker av tidigare utsatta, bär jag själv vapen blir risken stor att jag kan bli beskjuten, det jag inte ville ha från mina föräldrar gör jag mot mina barn. Den utsatthet mina föräldrar gjorde mot mig utsätter jag andra. 

När är fel rätt och rätt fel? 

Blir du slagen vänd den andra kinden till. Vad betyder det budskapet egentligen? Handlar det inte om att jag aldrig ska betala med samma eller liknande medel. Handlar det inte om att jag inte ska möta hat med hat utan möta hat med kärlek. Handlar det inte om att jag i alla lägen lägger ner min hämnd och möter andra som jag önskade jag blivit bemött. Med kärlek. 

Jag kan aldrig hävde mer rätt att utsätta andra än vad jag begär att andra inte ska utsätta mig. 

När jag blir utsatt behöver jag finna kärleken i mig själv och ge tillbaka det jag aldrig fick men önskade. Det är den enda vägen. All annan väg gör mig till en förövare. 

Om du blivit utsatt, vad hände sedan? Hade du kunnat göra på ett annat sätt? Om inte, varför ? Vad gjorde du?