En planta

Livet utsätter mig och jag utsätter mig i livet. Det som hänt får mig att göra mig själv till ett offer eller själv som förövare. 

Jag tolkar min historia och får mig själv att fördöma, förkasta och förgöra mitt egentliga jag. Detta på grund av vad jag upplevt i min uppväxt. Min historia är orsak till att jag är som jag är, fått ett liv som det är och lever som jag gör. De upplevelser och de händelser som skett får mig att döma mig själv. 

Fortsatta livet ägnar jag mig åt mitt dömande av mig själv och straffar ut mig själv. Någon planterade något i mig och jag själv är den som får det att växa. Det är jag som lägger på näringsrik jord och det är jag som vattnar. Hade jag inte gjort det hade den dött. Så varför vårdar jag denna planta?

Ja varför? Vad är det jag skördar som jag känner att jag har nytta av och vill ha. Vad är det i lidandet som gör att jag fortsätter odla och vårda?

Ni ser, det är inte historien i sig som blir mitt problem utan det är orsaken till varför jag håller mig fast vid den planta någon planterat. Jag blir min egen bödel. 

Vad jag gör är att inte acceptera det som hänt utan håller mig fast vid att det borde ha blivit på ett annat sätt. Jag vidmakthåller orättvisan i det och saknaden om något annat. 

Kan jag acceptera att det som skett har skett och det tillhör en historia jag inte kan förändras har jag tagit ett stort steg. Jag har då tagit ett steg till att hitta en ny planta som ger mig en helt annan skörd. En planta som ger mig en skörd som får mig att växa istället för att krympa. 

Genom att acceptera min historia har jag chans att gå vidare till något annat, något nytt något bra för mig. Jag kan skapa min egen nya historia. 

Har du en gammal planta du vattnar och ger näring till men som inte är bra för dig eller har du hittat en ny planta som får dig att växa? Om du har kvar din gamla planta, vad är det i den som du vill skörda?