Relation- Projektion

När jag känner något jag inte vill känna kan jag göra projektioner. Jag försvarar mig mot det som känns ont i mig. Jag projicerar på någon som får ta emot mina egna känslor mot någon eller mina egna känslor om mig själv. Jag låter den andra bli en stand in. Projektionen bara sker. Det handlar inte om den andra utan det handlar om vad den andra säger och gör som väcker rädslor i mig oftast gamla känslominnen som personen får gestalta. Händelsen kan vara ny men känslominnena gamla. Ibland sker projektionen mot en människa som bara finns i närheten just när de tuffa känslorna knackar på. 

När det känns för övermäktigt och för tungt träder mitt försvar in och agerar instinktivt.

När jag arbetar med mig själv och med mina insikter jag får i livet skapar jag balans i mig själv och förhindrar mig själv att gå i försvar. 

Försvaret i form av en projektion är mitt sätt att överleva något som jag tycker är svårt. Att ändra på sättet att just projicera är att våga se min egen del i det som sker och skilja mina känslor och handlingar från andras. 

Genom att arbeta med min självkänsla minskar mitt behov av att försvara mig och att t.ex. projicera mot någon annan. 

Jag återkommer omkring andra försvarsmekanismer. 

Är projicering en del av din strategi i vissa trängda situationer?