Relation - förneka

Ett sätt att skydda mig själv är att förneka det som sker, det jag gjort eller det som håller på att ske. Förneka skyddar mig mot att ta emot det som jag i mitt medvetna eller undermedvetna förstår sker. Jag förnekar som om det som sägs om mig egentligen inte finns även fast det i perioder kan vara uppenbart att det sker. Förneka blir ett skydd.

Jag har förnekat mycket, inte bara genom att ljuga och vara oärlig utan också genom att jag någonstans inte tyckte att det andra såg handlade om mig. Smärtan var för svår att ta in, har jag förstått senare. Jag förnekade det som för mig senare var så uppenbart. Jag hade, med mitt gamla beteende och med de saker som jag borde haft insikt om, alldeles för många fördelar av att fortsätta förneka det. Jag hade "sjukdomsfördelar".

Förneka betyder att jag inte har intresse av att förändra nått som någon annan påstår och knappast heller ens lust att lyssna på det som någon annan vill säga mig.  Jag kan i detta läge
t o m använda olika typer av försvarsmekanismer för att inte ta in det någon annan säger. Förnekandet är ett sätt men jag kan också använda andra sätt för att göra klart att jag har rätt och andra har fel.

När jag är i fasen förneka är chanserna till att jag vill förändra mig små. Jag lägger mer energi på att hålla kritiken utanför mig själv än att ta in det andra säger och värdera det.

När jag befinner mig i detta läge och denna sinnesstämning finns det liten eller ingen framgång med samtalsterapi, coachning eller annat terapeutiskt arbete.

Förnekelsen tar mig längre och längre bort från mig själv, mitt innersta jag.

Jag kan alltid lyssna för att sedan värdera det, men förnekar jag är jag inte heller beredd att lyssna. Det handlar aldrig om rätt eller fel utan bara att vara öppen och villig att lyssna till det någon har vänligheten att säga mig, värdera det och sedan ta till mig det eller förkasta.

När jag förnekar befinner jag mig i försvars. Försvar för hela den grund och den strategi jag byggt upp hela mitt liv på så här långt. 

Känner du att du ibland bara instinktivt vill förneka eller faktiskt förnekar? Kan du ibland känna att du inte ens är beredd att lyssna på någon annan? Hur gjorde du för att komma över eller förbi detta hinder?