Att fatta beslut

Jag har ibland haft lätt för att fatta spontana beslut. Min magkänsla säger något och så gör jag det.  I vissa lägen går det på rutin. Dagen efter eller efter ett tag kan jag ångra det jag gjort och insett att jag inte alls behöver det jag köpt, vill träffa den jag sagt jag ska träff, göra det jag sagt jag ska göra. Det har både handlat om stora viktiga beslut och små.  I vissa lägen har allt detta gått på rutin och på en gammal känsla utifrån ett begär, en lust eller i grunden en rädsla.

I vissa lägen har det varit precis tvärt om. Jag har verkligen segdragit beslutet och stött och blött för och nackdelar, ofta inte utifrån ett sakligt perspektiv utan stundtals ibland allt för ofta utifrån ett känslomässigt perspektiv. Vill jag, vill jag inte. Egentligen vill jag nått annat men vill inte vara själv. Jag vill inte såra. Jag vill ha flera dörrar öppna. Vill bli bekräftad. I dessa lägen har jag istället fastnat i mitt beslut.

Som människor vill vi rationalisera och gärna gå på gammal erfarenhet och gamla känslor. Det har tidigt varit viktigt för oss utifrån grunden fara/ inte fara och beslutet fly eller attackera. De ur-reaktionerna har ibland blivit förödande för mig. Särskilt om resultatet av besluten egentligen inte är det jag vill i slutändan utan att de bygger i sin grunden på en rädsla i mig. Rädslan att inte ha, rädslan att såra, rädslan att inte bli bekräftad, rädslan att vara ensam osv.

För att veta vad jag vill har det varit viktigt att vara tydlig med vad jag i grunden vill och vilka mål jag har för mina känslor, mina handlingar och mina tankar på samma sätt som jag har mål i mitt arbete, hur jag vill bo, vad jag vill göra, vem jag vill vara med osv. När jag vet det finns också möjlighet att fatta mer rimliga beslut, om jag håller mig till min plan.

Just därför kan det vara bra i de flesta beslut att våga säga: "- Jag ska sova på det så återkommer jag i morgon." 

När jag lugnat ner det jag känner och kan väga för och nackdelar är förutsättningarna för ett bra beslut för mig som bäst, särskilt om jag också avväger det till de mål jag har. En bra fråga att ställa mig i denna process är: "- Är det här bra för mig?"

Det är också viktigt att sätta ett datum eller en tidpunkt när jag ska återkomma till mig själv eller någon annan för att fatta beslutet. Om jag inte gör det så slår det lätt över till att istället p g a velighet går mot en annan rädsla.

Alla är vi olika och vissa har lätt för att fatta beslut och är oberörd av de beslut man fattar, för andra är det fyllt med ångest. Allt handlar om hur vi tänker och de tankar som snurrar i oss. För den som enkelt tar beslut och där besluten inte bygger på rädsla vet att det går att fatta bra beslut och dåliga beslut och att de går att ändra. För de som tycker att det är svårt med att fatta beslut kan lätt fastna i beslutet och att ett beslut handlar om liv eller död. I det senaste fallet bygger besluten på en stor rädsla. Sedan finns det givetvis hur många olika typer av varianter som helst. Så länge beslut grundar sig på rädsla finns det risk att besluten styr oss åt fel håll.

Hur svårt eller hur lätt har du för att fatta beslut? Vilken personlighet är du i just detta? Vilka konsekvenser har det fått för dig? Har du lyckats förändra eller förfina ditt förhållningssätt?