Fördomar

Vilka fördomar har jag egentligen. Lucia ska vara lång, nordisk, blond och gudabenådad bildskön? En fattig som tigger ska se skitig ut och vara klädd i trasor? En arbetare ska ha skitiga arbetskläder och en finansman kostym? En kvinnokämpskvinna kan inte vara sminkad och gå i högklackat? En präst får inte dricka, vara otrogen och kanske röka? En mamman som inte lever med sina småbarn är det nått fel med? Kvinnor utan barn är också tokigt? Män som är lite feminina är inga riktiga män? En samtalsterapeut får inte ha egna problem? En norrlänning ska vara trygg? En skåning är dryg?  Invandrare är ok.. men? En man med en thailändsk kvinna handlar inte om riktig kärlek? En missbrukare är ingen att lita på? Någon som är smal är mer intelligent än den som är tjock. Den som slår sin fru och sina barn borde separeras från offren för all framtid? Den som är otrogen är för alltid dömd och går inte att lita på? När jag och andra är över 50 är livet slut och timmarna räknade? 

Mina försommar om vad som är rätt och fel formligen attackerar mig varje dag och blir en belastning inne i mig. Jag bär på en massa konstiga föreställningar om livet, om andra och om mig själv. Detta styr min vardag och hur jag förhåller mig till saker och ting.  

Jag bär på hur mycket fördomar som helst även sådana som jag inte själv riktigt är medveten om. Ibland fördomar som inte ens från början är mina egna. Vissa fördomar ser jag andra ser andra bättre än jag. Vissa fördomar deltar jag med i ett kollektiv så då ser ingen av oss vad som pågår. 

Om jag bara för idag kan välja att ifrågasätta allt jag tänker, säger och gör. Om jag bara för idag kan välja att se på mig själv utifrån. Om jag bara för idag kan välja att lyssna på andra och släppa allt vad som jäser inne i mig. 

Om jag bara för idag kan vara villig, öppen och ärlig. Om jag bara för idag kan välja att se det jag ännu inte sett, lyssna på det jag ännu inte hört och göra det jag ännu inte gjort. 

Om jag bara för idag kan välja att vara en människa med ett öppet sinnelag.

Denna dag har jag ännu inte fullt mött.  Kanske är idag den dagen. 

Vad bär du på i fördomar och hur påverkar det dig? Har du mött dagen någon gång genom att vara öppen, villig, och ärlig? Om inte, vad hindrar dig?