Skynda

Jag vill så mycket. Jag har varit otålig, jag har velat skynda på, jag har gått fort och hastat mig fram, jag har snabbt önskat bli klar, jag har ätit fort, jag har arbetat fort, jag har även med min egen terapi önskat det gått fortare. 

Allt detta har fått konsekvenser. Saker jag gjort har ibland blivit hastverk. Jag har blivit klar men inte kanske alltid med den noggrannhet jag skulle önska. Jag har blivit för mätt när jag ätit och jag har blivit uttråkad snabbt. Jag har dömt mig själv när det inte blivit bra och när fel har uppstått jag borde ha sett. 

Mitt handlande har varit en vägvisare för vilket resultat det senare kom att bli. Egentligen inte oväntat men ändå besviken. 

Göra fort har fördelar men också negativa konsekvenser. Inget är rätt och inget är fel. Vet jag att jag gör fort och det får konsekvenser så gör det ju inget om jag samtidigt också har med det i beräkningarna. Det handlar om vilken värdering jag gör. En korv på Ikea för 5 kr förväntar jag mig ska smaka som en korv för 5 kr. En korv på en fin restaurang förväntar jag mig något annat av. Jag får den kvalitet jag önskar i förhållande till min insats. 

När jag hastar så finns det en sak som inte alltid hänger med och det är i mitt arbete med mig själv. Det går inte att hasta fram, då blir det ett intellektuellt arbete där känslorna inte hänger med. Det blir en läxa som jag är duktig att göra men inte ett hållbart resultat. Här lär jag mig verkligen för att leva med min kunskap livet ut. För att ett resultat för huvudtaget ska komma till mig och bestå behöver jag skynda långsamt och känna efter. Intellektuellt kan gå snabbt men känslomässigt är en process som tar sin tid. Den förändras i sin takt och kan aldrig forserar av mitt intellekt. Känslan kommer när den kommer. 

Det är just därför som jag bl.a säger till mig själv t.ex: - En dag i taget ska jag vara snäll mot mig själv. Det räcker för att sakta sakta locka till mig en känsla och en känslomässig förändring. Varje dag en ny dag och varje dag en ny möjlighet till en känsla som jag mår bra av istället för en känsla som fångar mig kvar i mitt gamla sätt att se på mig själv. En dag i taget ska jag... 

Idag så tar jag det lugnt. Jag gör en sak sedan tar jag en rast. Jag tar ett litet steg i taget och då blir det ofta bra. Jag hinner tänka och överväga. Jag kommer på lösningar som inte annars skulle nått mig.  Hela jag tar det lugnt och då märker jag att jag bibehåller min goda känsla. Jag blir nu sällan irriterad. Mer konstaterande och då blir det ofta bra. Ibland går saker fel men jag ser oftast varför och hittar en alternativ lösning. Jag skyndar långsamt idag. 

Kan du ibland skynda på ett sätt som gör att det får för många negativa konsekvenser för dig? Kan du märka att skynda ibland gör att du känslomässigt inte hinner med och därför inte får det förväntade resultatet?