Leva med - framgångsrik relation

Detta inlägg är ett resultat av tankar och funderingar jag haft tillsammans men en viktig vän till mig så här i mellandagarna. 

Varför är det så svårt att leva med någon annan? Vad gör att vissa lyckas och andra misslyckas!

Vissa lyckas leva som ett par i en parrelationer och växa ihop i relationen. Relationen utvecklas under många många år successivt både i innehåll och karaktär. I tystnaden kan den ena känna vad den andra tänker. Det är nästan som de är ett men ändå inte.  Relationen bygger på ödmjukhet och respekt för individen. 

För oss andra inklusive mig själv fungerar det inte alls. Relationen blir inte som jag förväntade mig från början. Det som jag kämpade i min jakt för att få, där jag kunde offra ganska mycket för att vinna, blir helt plötsligt ointressant, tråkigt och begränsande. Vad fick mig att kämpa så hårt för att sedan i nästa stund verkligen inte vilja ha? Relationen begränsar och stänger ute, relationen skapar rastlöshet och torftighet. Relationen åtråvärda fantasibild falnar och blir något som låser mig fast. 

För min del vet jag att det var så mycket i mig som hände i sökandet och så mycket som sedan försvann när jag var i hamn. Kaoset fanns i form av spänning i starten men uteblev när den skulle förvaltas. 

Varför blev det fel? Vad saknar jag eller missar jag? 

Syftet. 

Mitt syfte var grumligt och hemligt. Min bild av mig själv och den jag visade var falsk . Jag var falsk och oärlig. 

Nu talar jag enbart om min del men givetvis har den andra också ansvar för sin del men det lämnar jag eftersom bara min del är något som jag kan ta ansvar för. Men det räcker gott. 

Syftet. När mitt syfte handlar om att få något, inte att ge, har relationen redan börjat brista i sina fogar. 

Syftet harmoniserar inte med den andras syfte utan kanske snarare konkurrerar när det blir fel. Syftet faller sönder i delar som att  "inte vara själv", jag vill ha något, jag vill ta något, jag behöver något osv.

Det handlar om att jag vill leva av någon inte att leva med någon. 

Det är här det brister. Det är här relationen inte har chans att bli framgångsrik. Jag tär på den andra. Som om jag vill äta av den andra. Jag suger ut istället för att fylla upp. Jag lever av någon. 

För att relationen ska bli framgångsrik behöver jag känna mig hel men ändå tillåta mig att sakna närheten i en gemenskap. Jag vill kunna ge på samma sätt som jag kan få. Jag lever med. 

De flesta djur lever i flock där hanen betäcker och honorna väljer i syfte att sprida de livskraftiga generna vidare. Dessa djur är oftast köttätande djur. Det saknas en tydlig tvåsamhet. 

Tre djur som vi kunde komma på, vid vårt samtal, lever i en tvåsamhet hela livet, elefanten, giraffen och svanen. De är vegetarianer. Vad har dessa djur som andra saknar och varför gör de detta valet? De lever inte av varandra. 

Ämnet är inte färdigt men det finns troligen en nyckel till varför det är så svårt att leva ihop. Jag tror, när vi ser på våra egna syften till varför vi kliver in i en relation behöver den vara tydlig för mig själv och ärlig. Jag behöver kommunicera den och jag behöver hitta en annan som är lika tydlig. Jag behöver också vara klar med vilka mål jag har med relationen och med vad jag vill med den. Jag behöver fylla mitt syfte med bl.a detta med att ge.

En relation blir framgångsrik när vi lever med varandra. 

Vilka relationer kliver du in i? Har du en klar bild över dina syften med dina relationer? Har de förutsättningar för att bli framgångsrika?