En del sjukdomstillstånd handlar om de spänningar jag går med dagligen som ett resultat av det liv jag valt att leva eller det liv jag valt att slutat leva. Spänningar i min historia som jag inte vill lägga bakom mig eller spänningar i min oro om framtiden. Spänningarna skapar muskelspänningar och känslospänningar på grund av min obalans. Min kropp talar om att jag behöver göra nått med mitt känsloliv. Spänningarna som är symtom kommer från mig och kan befrias av mig.
En del påstår att alla sjukdomstillstånd har själsligt ursprung. Därom är jag inte säker.
Mycket är däremot värt ett försök att våga pröva om jag kan påverka min situation genom att jag t.ex. se till att vara snäll mot mig själv och älska mig. Göra sådant som gör mig glad. Genom att göra det tror jag att jag definitivt ökar mina chanser till att få ett mer frisk liv.
Jag kan också vara sjuk i ett beroende (vilket egentligen är ett symtom på ett förhållningssätt). Beroende är, säger vissa, en sjukdom som vi aldrig blir friska ifrån. Jag kan här känna att det kanske finns mer än en sanning i hur det förhåller sig med detta. Men jag lämnar detta just nu.
I ett beroende är det oss själva vi behöver rannsaka för att ändra beteende och därmed symtomet (beroendet). Jag är sjuk i mitt tankesätt som ställer till det för mig. Mina defekta karaktärsdrag leder mig i ett beroende. Drag som jag själv utvecklat. Om jag ska bli frisk i detta så är det genom att få balans i mina tankar, mina känslor och mina handlingar som är lösningen. Genom att ändra mitt beteende och mitt förhållningssätt till mig själv genom acceptans och gottgörelse samt med egna rutiner ökar jag successivt min egen insikt om mig själv och boosta mig med mycket kärlek.
Just idag har kräksjukan drabbat mig. Den kommer att gå över men just nu känner jag mig svag.
Hur drabbas du av sjukdomar? Kan du se ett mönster? Är du sjuk ofta eller sjuk sällan? Finns det något du tror att du själv skulle kunna påverka?
Inlägg
Jag hade 15 år av dödsångest, och svåra depressioner. Jag testade alla mediciner mot ångest och depression, olika terapi/samtalsförsök. Inget hjälpte förrän jag fick diagnosen ADHD, den växte sig starkare för varje år, och är i princip osynlig att upptäcka för en doktor. Nu i efterhand, kan jag reflektera över hur jag handlade och tänkte. Mina tankar var då: "Det är något som är fel", och varför mina begär/behov skiljer sig ifrån det traditionella. Det sista jag tänker på är: Jag ville vara en person, men jag kunde inte vara det och blev istället den jag inte ville bli. Om man funderar på varför dessa tankar uppkommer, kan man möjligen hitta vad som saknas och där hitta problemet. På det sättet hade jag kunnat påverka mitt sätt att identifiera min sjukdom. Nu skällde jag ut min läkare på en HC för att han pratade privatsamtal(handla på ICA med fruga) under mitt besök, så jag fick en remiss för utredning av ADHD, alltså bara en slump, men bra i längden.
SvaraRadera