Kärlek

Kärlek för mig var närhet. Kärlek för mig blev sex. Kärlek för mig blev bekräftelse. Kärlek för mig blev fokus på mitt ego. Jag trodde jag hade koll på vad kärlek var. Jag tänkte känslan kärlek. Jag kände aldrig. Jag tänkte. 

Vad visste jag om kärlek egentligen? 

Någon stans gjorde jag nog det men jag hade gömt känslan långt bort från mig själv. Kärlek hade blivit kär i leken. Kär i att bli sedd och kär i att ha en uppgift. Kär i att vara någon. Kär i att vara kär. Jag märkte att vara kär kunde dölja känslan att inte vara kär och de känslor jag inte ville känna. Jag bytte känslor mot känslor. 

När jag upptäckt att det var så här blev det helt tomt. När jag upptäckte att jag egentligen inte visste alls vad kärlek var att bry sig osjälviskt om någon annan och att känna kärleken inne i hela min kropp för någon annan blev det helt tomt. Jag kände jag var tvungen att lära om på en helt annan grund. Kärlek för mig var tidigare byggd på rädsla. Nu behövde jag bygga kärlek på kärlek. 

Helt plötsligt finns det en helt annan värdegrund med ordet och känslan sitter inte i huvudet. Det sitter någon annan stan men inte i huvudet. 

Kärlek blev helt plötsligt också sorg. Kärlek blev glädje. Kärlek blev närhet. Kärlek blev att ge. Kärlek blev skratt. Kärlek blev närvaro. Kärlek blev längtan. Kärlek blev en förmån som gjorde att jag fick kontakt med mig själv. Kärlek blev jag. 

Jag hade lärt mig vad kärlek var utifrån en brist och en rädsla. 

Jag upptäckte kärlek genom kontakt med mig själv. Genom att rasera mina rädslor väckte jag upp den kärlek som slumrade i mig. 

Har du kontakt med din kärlek? Om inte vad behöver du göra för att komma dit?