Respekt

När jag tror att jag inte själv fått respekt är det svårt att respektera andra. Jag har en massa åsikter om andras liv, andras val och andras beteenden. Jag gör på samma sätt som andra kanske gjort mot mig. Jag respekterar inte andras val med utgångspunkt från att det är deras val och handling. Jag tycker istället att jag har det rätta svaret och är den som vet. Det är istället mina normer som ska gälla. Jag är också noga med att andra sannerligen ska få veta detta och ta till sig det. Blir det inte så kan jag t o m ha tendensen att bli både arg och sur för att andra tycker annat. Var i ligger respekt för andra människors oliktänkande, ras, religion, sexuell och politisk tillhörighet. Vad får mig att tro att jag vet bäst, även fast jag har många med mig och vad får mig att tro att jag har rätt att döma andra? 

Oavsett vad jag själv varit med om. Oavsett vilka erfarenheter jag har med mig. Oavsett min dagsform är det inte möjligt att jag har varit i den andras kläder och kan sätta mig in i den andras val, handlingar och känslor.

Respekten kommer när jag respekterar mig själv och är ödmjuk för mitt eget handlande. Respekten infinner sig när jag är ödmjuk mina egna tillkortakommanden. Respekten börjar i mig och slutar i mig. När jag kan respektera mig själv, min historia och mina val har jag möjlighet att respektera allas handlingar och åsikter. Jag behöver inte tycka lika men jag kan respektera den andra.

Hur är det med din respekt?