Om jag inte tänker på det

Om jag inte tänker på det så finns det inte. Om jag slutat att ha det i mitt huvud existerar det inte. Om jag "tar bort" det så berör det mig inte. Om jag gör annat så har det försvunnit. Om jag håller mig sysselsatt, tränar, jobbar, städar, bakar, aldrig är hemma, alltid träffar människor eller på annat sätt hållet mig sysselsatt är jag fri. Om jag undviker miljöer och platser som påminner mig om det som var då är det inga problem. Om jag bara håller mig glad har en förändring skett. Om jag ...

När jag skyler en känsla stör jag den känslan med en annan känsla. Det kan lätt bli en mani. När jag håller mig borta från vad jag egentligen känner eller är rädd för med något annat som kortsiktigt håller mig uppe är jag inte i balans. Jag hittar ett sätt att bedöva mig. Det går inte att tro att jag är smal om jag egentligen är tjock men vill vara smal genom att inte titta ner på min kropp. Jag förblir tjock. 

Jag behöver bli medveten på djupet för att komma förbi mina rädslor och det tillstånd jag känner att jag är i. Jag behöver möta de rädslor jag har och bli medveten om de beslut jag fattade en gång i tiden. Jag behöver acceptera vem jag är för att sedan se om jag vill ta mig därifrån. 

För att klara av det behöver jag i djupet känna mina verkliga känslor som jag försöker att inte känna. 

Först då har jag en chans att ta en annan riktning. Först då har jag en chans att finna den egentliga kärleken till mig själv. Först då är förändringen möjlig. 

När jag fått nog har jag en chans.

Med vad skyler du för att slippa känna? Om du känner dina djupaste känslor idag, vad fick dig att våga ta steget?