För ett barn finns ej sedan eller förut. För ett barn finns glädje eller att vara ledsen. För ett barn finns fokus eller total ignorans. För ett barn är enbart det som är här och nu som räknas för då är alldeles för sent och sedan är något som inte finns.
Men när barnet i oss växer upp lär vi barnet att samla historia och bli orolig för framtiden. Vi lär barnet att känna ånger och oro. Vi lär barnet att känna skam och skuld. Var tog känslan för nuet och det omedelbara vägen och var tog det spontana och sorglösa vägen? Jo barnet begravde sig i det förflutna och lärde sig att i förtid bekymra sig för det som skulle hända. Barnet tog på sig all skuld och skam.
Resten av våra liv går vi runt och letar efter det barn som vi tappat. Vi går runt och känner oss halva för att leta efter något som vi redan har men som vi gömt undan långt långt där inne i oss själva. Ett barn som trott att barnet var fel och anpassat sig till vuxenvärlden och adapterat alla de begränsningar som vuxenvärlden tagit till sig.
Så, att vi själva idag inte lever i nuet kan man säga är vårt eget fel, att vi inte själva stod fast vid att vi villa ha kvar barnets känsla för nuet. Vi som barn gav upp för lätt vår egen tro och den egenskap vi föddes med för att ta till oss något som kom från den vi var beroende av och som skulle vara vår läromästare.
Jag kan se hur min barnslighet kvävts att bli tankar som stött undan mitt kärleksfulla jag att bli något som blev väldigt beroende av vad andra tyckte och kände. Mitt enda sett att återta detta är att med viljekraft och tillåtande från mig själv låta mig själv flöda tillbaka till barnet i mig som på ett naturligt sätt kan andas in nuet fritt från sedan och då.
Hur svårt eller hur lätt har du att vara här och nu fritt från gamla tankar och känslor från förr eller oro för din framtid?
Idag är en dag jag lever varje sekund och minut som om denna dag var min sista.
Resten av våra liv går vi runt och letar efter det barn som vi tappat. Vi går runt och känner oss halva för att leta efter något som vi redan har men som vi gömt undan långt långt där inne i oss själva. Ett barn som trott att barnet var fel och anpassat sig till vuxenvärlden och adapterat alla de begränsningar som vuxenvärlden tagit till sig.
Så, att vi själva idag inte lever i nuet kan man säga är vårt eget fel, att vi inte själva stod fast vid att vi villa ha kvar barnets känsla för nuet. Vi som barn gav upp för lätt vår egen tro och den egenskap vi föddes med för att ta till oss något som kom från den vi var beroende av och som skulle vara vår läromästare.
Jag kan se hur min barnslighet kvävts att bli tankar som stött undan mitt kärleksfulla jag att bli något som blev väldigt beroende av vad andra tyckte och kände. Mitt enda sett att återta detta är att med viljekraft och tillåtande från mig själv låta mig själv flöda tillbaka till barnet i mig som på ett naturligt sätt kan andas in nuet fritt från sedan och då.
Hur svårt eller hur lätt har du att vara här och nu fritt från gamla tankar och känslor från förr eller oro för din framtid?
Idag är en dag jag lever varje sekund och minut som om denna dag var min sista.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948