Så här är jag

Jag har beteenden eller sätt att vara som besvärar mig. Det kan handla om beteenden framkallade av ilska eller andra känslor som kommer över mig  som jag har svårt att hantera och som jag verkligen ogillar hos mig. Jag ogillar det så mycket så att jag verkligen vill få bort mitt eget beteende. Jag känner någon slags självförakt för det. 

Ändå har jag känslorna kvar och mina beteenden lever i mig i allra högsta grad. Jag märkte länge hur jag satt i ett lås där dessa beteenden och mitt eget självförakt levde ett eget liv utan möjlighet att störa deras allians. 

En dag i samtal med andra märkte jaga att det kom en öppning som sakta ledde till en förändring. Jag började acceptera att detta kanske var en del av mig och att jag är så här. Oavsett var det kommer ifrån och vilken orsak det hade så är jag så här. Jag började acceptera det så mycket att jag också sakta började tala om det i olika sammanhang. Jag slutade att dölja att det inte var så och började istället att tala om det. 

När jag accepterad mig själv som den jag är med alla mina egenskaper och karaktärsdrag, med alla mina känslor och tankar, när jag slutar att skyla mina svagheter och brister, när jag slutar att skämmas och känna skuld om min person händer det något inne i mig. Det är som det är något som lossnar och det som tidigare var ett problem bleknar sakta sakta bort. Fortfarande är jag den person som den jag är men jag skäms inte att uttala det och jag skäms inte att känna det och då får också beteendet och därmed känslorna ett mindre fokus. Energin går från kampen att försöka hålla beteendet borta så att det inte syns till att avslappnat vara tillåtande och detta gör magin.

Har du beteenden och känslor som du inte kan hantera som inte nödvändigtvis behöver handla om just de beteenden jag talar om men som ändå besvärar dig men du kommer inte åt kärnan?

Idag är en dag jag ser mig som jag är och känner stolthet och glädje för att jag är den den jag är. Så här är jag.