Besvikelse- en fälla jag själv skapar

Jag har blivit besviken och jag blir besviken och kommer förmodligen att bli besviken. Saker och ting blir inte som jag förutsatt, det blir på ett annat sätt.

När jag förutsätter och har förväntningar skapar jag också en bild över hur det ska bli. Jag skapar min egen bild och programmerar mig till att det är detta som ska hända. Bilden jag skapar kan vara en bild av vad som kommer att ske, den kan vara bättre än vad jag förutsatt men också på ett sätt som jag tycker är sämre än det jag förutsatt. Beroende på mina egna uppsatta förväntningar kommer jag också att skapa olika känslor i min kropp. 

Jag är samma person som skapar olika tankar kopplat till vad jag tänkt från början. Allt detta skapas inne i mig och händer inne i mig. Det som jag låter påverka detta är det som sker utanför mig själv. Jag blir överraskat nöjd, jag blir nöjd eller så blir jag besviken som ett exempel av flera. 

Vissa vill inte ha förväntningar för de vill inte bli besvikna andra har en mängd förväntningar och tillåter sig att bli besvikna men kan hantera det medan det finns en grupp som har förväntningar och fastnar i sin besvikelse. Allt detta handlar om hur vi hanterar eventuella rädslor och vår egen uppfattning om oss själva och omvärlden. 

Så länge vi gör oss själva medvetna om att det är jag själv som äger frågan fullt ut och att det inte alls handlar om vad som sker utanför mig själv utan vad som sker inom mig som avgör. Tur är kanske det eftersom då har jag alla möjligheter att göra något åt det. 

Självklart handlar detta om tillit på olika sätt. Det optimala är att känna tillit till att få ha förväntningar men samtidigt känna tillit till att få bli besviken och det är ok men att det ändå inte på något sätt kommer tt bli något jag fastnar i på längre sikt. Tilliten till mig själv är både starten och slutet. Tilliten till mig själv och mitt inre väsen kopplat till det som finns utanför mig själv.

Jag har mött människor som varit besvikna i decennier ja till och med hela deras liv. Jag var också en av de som burit denna besvikelse länge bl.a. i mina förväntningar på mina föräldrar. Först när jag kunde se att jag under större delen av mitt liv förstört mig själv med dessa gamla förväntningar började det bli klart för mig vad jag själv hade skapat. Genombrottet kom när jag kunde se att jag hade ett beteende mot mina föräldrar som motsvarade det beteende jag ogillade hos mina föräldrar. 

Har du blivit besviken i ditt liv och inte riktigt kommit ur det eller blivit väldigt påverkad av av det som hänt? Vad skulle det innebära för dig om du kunde hantera detta på ett annat sätt?

Idag är en dag jag tillåter mig att ha förväntningar men också tillåter mig att bli besviken så länge jag själv vill.