Schack kräver en vinnare

Jag har aldrig varit en bra schackspelare. Jag vet hur varje pjäs får gå och jag känner till alla dess regler men jag saknar detta att förutsäga och planera fler drag framåt. Mina drag blir situationsstyrda och jag tänker att jag sällan spelar mitt eget spel och ofta förlorar jag därför. Jag gör allt för att styr någon annan men faller oftast på eget grepp. 

På samma sätt märker jag att jag gör i verkligheten. Jag vill något och jag styr medvetet och omedvetet situationer i en riktning jag tänker ska gagna mig. Förut mer direkt nu mer subtilt, imorgon kanske inte alls. Jag märker hur jag skapar onödiga situationer som aldrig är till min egen fördel. Men det har varit värre. Jag har använt mig av drama, jag har utnyttjat att dominera, jag har använt mig av den hjälpande handen. Strategier som skulle bemärkt eller obemärkt ge mig vinster. Beteenden som trott gagna mig själv styrt mig längre bort från mig själv och gjort att jag förlorat mitt spel. Kanske är det just därför spel aldrig varit nått för mig. 

Idag gör jag allt för att dra in mina långa armar av att lägga mig i och styra. Jag strävar efter att gör allt för att lyssna och stämma av. Jag håller inne mina gamla ego- hästar för att ge plats för ödmjukhet och respekt. För att ge plats åt mig själv och andra på samma villkor där spelet jag spelar handlar om ett gemensamt bra resultat inte ett bra resultat för mig. Detta är ett av de svåraste spel jag spelat och det är verkligen inte ett spel utan verkliga livet.

Det jag vill ska jag stå för men inte på bekostnad av någon annan då har jag inte nått mitt inre mål. Det ska inte heller ske på bekostnad av mig eftersom det livet handlar om handlar inte om en vinnare eller en förlorare utan om ett samgående. Ibland vill den andra inte vara med på dessa villkor och det är ok för mig, men för mig är det viktigt. Den smolk i bägaren jag eventuellt kommer att känna om jag gör det på fel sätt är inget värd till skillnad från att veta att det sker genom gemenskap. Inge efterspel och konstiga miner inga ingen missunsamhet eller brist på tillit.

En person jag känner väl är duktig med just detta att aldrig skada någon annan på sin egen bekostnad utan gärna bjuda till lite mer utan att dra fördel av det. Det går inte att tycka illa om en sådan man och jag vet idag att han inte heller gör det på sin egen bekostnad.

Hur förhåller du dig till detta? Ger du mer än du tror du ska få och kan du sträva efter det gemensamma före det egna?

Idag är en dag jag ger och skapar det gemensamma.