Lättaste sättet är oftast det svåraste

Vi har ibland en tendens att göra saker och ting svårare än vad det är. Vi lägger in en mängd värderingar och känslor som gör att vi skapar ett problem som kanske är större än vad vi kanske tror att det är. Tankar och känslor, som oftast har en bakgrund i vår historia. Ofta söker vi svar på varför saker och ting är eller varit som det varit och när vi inte är nöjd med de svar vi får eller när vi inte får de svar vi vill ha alls gör vi själva kullerbytta i oss och skapar oss en sanning som vi tänker stämmer överens med de känslor vi skapat.

De enkla förklaringarna och de enkla lösningarna försvinner och vi har en tendens att ta på oss skuld eller skam och göra det mer komplext. Antingen gör vi detta för det finns anledning att tolka det på detta sätt eller så gör vi det för vi är vana att tolka det på ett särskilt sätt för vi varit vana till detta sedan unga år. Vi försöker bli tankeläsare och tolka situationer utifrån hur vi tidigare lärt oss att tolka liknande situationer.

Men som oftast, eftersom vi själva äger vårt eget problem ligger också lösningen hos oss själva och dessa lösningar upplevs, när vi kommer på dessa som mycket enkla vilket de oftast kanske alltid är. Bär vi på osäkerhet släpp det, gör människor oss osäkra eller påverkade på något sätt avbryt kontakten eller gå därifrån. Har vi vänner som suger mer energi än vad de ger, avbryt relationen. Har vi saker vi skulle vilja säga till någon för att rensa luften, säg det. Det enkla är det bästa. Ibland kanske vi behöver göra det vi behöver göra dagen efter vi tänkt det bara för att det inte ska ske med allt för stort känslopåslag. Ibland kanske det räcker att räkna till tio eller säga att jag gärna vill diskutera detta men inte nu, jag återkommer. Vi behöver aldrig göra något och vi behöver inte känna något, det är ok att bara vara och det är ok att styra saker på det som vi själva vill i den riktning vi själva vill. Ingen äger någon annan även fast vi ibland upplever att det inte är så. 

Det enkla är ofta det bästa och det svåra är att göra det enkla så det blir bäst.

Jag har en historia som gör att jag ibland går in och tolkar situationer som jag tror att det är utan att egentligen veta. Jag lägger in värderingar och tyckande som får starka känslopåslag på mig själv. Oftast när känslorna blir starka bygger det på att jag själv upplever att jag tabbat mig eller kanske inte gjort saker på ett sätt som jag själv upplever är ok på ett eller annat sätt. Det behöver fortfarande inte betyda att det är fel men jag lägger in värderingar i det som gör att mina tankar och känslor far iväg. Det bästa sättet att komma ur detta är att titta på min egen del i det som sker och där det kan vara så att jag behöver tala med den det berör direkt ta det samtalet utifrån mina känslor inte utifrån det jag tror är fakta.

Har du lätt för att sakna de enkla lösningarna och övertolka situationer?

Idag är en dag jag är uppmärksam på det jag tolkar och det jag faktiskt tror mig veta och söker mina enkla lösningar utifrån det.