Botten

Min botten. Jag når en gräns då jag inte klarar det längre. Då jag inte orkar längre. Då jag tömt alla mina förråd. Då Jag är i konkursen brant. Då Mitt eget AB inte har några resurser kvar. Skulderna blivit mig övermäktiga. Skammen har nått sin högsta nivå. Jag känner mig ensam och utsatt. Övergiven och överkörd. Främst överkörd av mig själv. 

Min hjärna kan inte tänka fler goda tankar. Min kropp värker. Jag ser mer sjuk ut än frisk. Jag har tappat kraft och finner det mesta meningslöst. Allt är mer och mer ett helvete. Jag är drabbad. 

Jag är då beredd att släppa taget. Jag ger upp. Hjälp mig!!

När jag nått botten finns det en chans för mig och var och en av oss att våga släppa taget och ta emot hjälp. Bara jag orkar be om hjälp. Att be om hjälp är sista höga tröskeln jag behöver komma över. Be om hjälp är både stort och läskigt. 

Halva förändringsarbetet ligger i att släppa taget och att våga be om hjälp. 

När jag släpper taget erkänner jag mig besegrad. Mina gamla strategier fungerar inte längre. Jag är beredd att lyssna på någon annan än mig själv. Mitt ego är besegrat.

När jag släpper taget faller den sista muren av förnekelse, förklaring och försvar och jag börjar förstå och blir beredd att lyssna. 

Beredd att lyssna på någon annan än mig själv. 

Från min botten kan ett nytt jag växa. Ett nytt jag kan växa där mitt ego får en mindre framträdande position. 

Har du nått din botten någon gång och hittat en väg upp genom att släppa taget och våga be om hjälp?