Missunnsam mot andras lycka

När jag ser andra lyckas blir jag mindre. När jag ser andra klara saker jag inte kan gör det mig arg. När jag inte är nöjd med mitt utseenden men ser andra stråla och vara vackra förminskar jag mig själv. När jag ser andra göra jättevinster blir jag avundsjuk. När jag ser andra ha det jag inte har gör det mig besviken på mig själv. När jag ser andra glida in på ett bananskal medan jag går in med tunga leriga skor känns det tungt. När jag ser andras karriär slår jag på mitt eget misslyckande. När jag ser andras välmående ser jag mitt eget misslyckande. När jag känner avundsjuka har jag slutat att leva mitt eget liv.

När jag blir missunnsam för det som händer runt omkring mig själv utanför mig själv har jag släppt mitt eget fokus. Jag jämför och tror att det som finns utanför mig själv är sant och det som ska jämföras. All min energi går åt att bevaka och granska andra för att minska ner mitt eget jag, min egen betydelse och det jag har.  Fokuset ligger utanför mig själv på samma sätt som när jag är arg på någon då säger jag: det var hans fel, inte mitt. Jag slutar se min egen del och jag slutar se mina egna möjligheter och förutsättningar. Jag ser yta men vet inte hur vägen dit såg ut. 

Tänk om det är så att jag redan från början har allt, kan allt och är allt men inte ser det. Jag söker efter nått som jag egentligen redan har, kan och är!?

Att se andra lyckas och att må bra betyder att det som någon annan är, gör eller har kan vara möjligt. Att glädjas åt någon annan är att glädjas åt min egen lycka. 

När jag fastnar i känslan av missunnsamhet handlar det om mig själv och min egen kärlek till mig själv, min självkänsla. 

Jag behöver hitta tillbaka till min balans i hur jag tänker, vad jag känner och vad jag gör. Tillbaka till min egen balans innebär tillbaka till mitt eget fokus. 

Jag ställer mig frågan när jag känner missunnsamhet: Vad är problemet? 

Jag vet svaret! Vet du? 

Kan du bli missunnsam ibland? Hur gör du för att ta dig därifrån.