Älska mig, älska mig

Det är som en evig jakt. Som om jag är dömd att söka efter något resten av mitt liv. Jakten på kärleken och att bli älskad. Mycket tidigt blev det ett tomrum och ett vakuum och sedan dess kommer det att förbli så hur mycket jag än försöker att fylla upp denna plats med bekräftelse och jakten på att bli älskad. 

Egentligen visste jag inte riktigt vad det innebar att bli älskad och för den delen att älska. Jag visste inte riktigt vad det betydde och vad man skulle göra för att nå det tillståndet. Jag visste inte, ärligt talat vad det var. Visst, jag hade lärt mig en massa ord och beteenden omkring det och jag trodde mig veta men samtidigt var det som om jag i min jakt jagade efter ett spöke, ett spöke som jag aldrig hade mött. Jag bara visste eller trodde mig veta att jag saknade något som heter kärlek och trodde mig behöva det. 

I botten av mig såg jag, i min jakt på att bli älskad, att jag gjorde en massa saker där jag trodde att jag skulle få bli älskad. Jag gjorde, jag gör en mängd olika saker och jag har gjort en massa saker i mitt liv där jag trott att jag på detta sätt kunde arbeta mig fram till att bli älskad. Vilket slit det varit och kanske fortfarande är.

Mitt tomrum finns ibland fortsatt kvar. Tomt och jag verkar ibland vilja fortsätta att jaga. 

Hela mitt liv har jag varit upptagen med att göra, så jag glömde bort att vara upptagen med att bara vara. 

Älska mig för den jag är. Älska någon annan för den, den är. Älska för att något är. Jag har smakat på det många gånger och jag behöver smaka på det igen och igen.

Älska för att något är. Det gäller kanske mig själv främst. Det är ok att inte uppfylla något annat än att bara vara och att älska för just det.

Fasen att det ska vara så svårt.

Mmmmm jag smakar på det och jag känner in. Helt plötsligt blir det utan krav och utan prestation. Det är ok att göra fel men det är också ok att göra rätt. Det är ok att göra men det är också ok att vara. Det är ok att reagera och det är ok att vara tyst. Nu blir det möjligt att lämna rummet "rätt och fel" och gå in i rummet "bara vara". Visst finns det saker som i stunden både blir fel och kanske är fel men i samma stund är det upp till både mig själv och min omgivning att förhålla sig till detta.

Jag känner in igen. Älska mig själv för den jag är för det är precis allt detta handlar om. Jag behöver acceptera mig själv rakt upp och ned för den jag är och utifrån det kunna acceptera andra för den de är.

Jo det är möjligt om jag är uppmärksam.

Är du ok som du är?