Jag reagerar starkt

Ibland är jag så accepterande. Särskilt i vissa situationer mer än andra. I andra situationer är det precis tvärt om och jag tänder direkt eller ackumulerar ilskan och tänder efter ett tag. 

I det första läget går jag och funderar på vad det var som hände, vad jag känner och hur jag ska lösa det. Ibland blir det löst i mig själv men ibland märker jag hur viktigt det är att ta upp det med den det gäller. När det senare sker blir det en befrielse bara att säga vad mina känslor är i det som hände. Så länge det maler i mig kan det ibland ha tendenser till ältande eller i alla fall att det tillfälligt avleder mitt ordinarie fokus. För det mesta så leder min process till bra reflektioner och når också ett för mig bra resultat.

Det andra läget är mer komplext och också sämre samtidigt som det påminner om det första, rent känslomässigt. Jag reagerar direkt vid båda tillfällena men i det andra öppet istället för dolt och ibland burdust. Detta ger mig direkt en dålig smak i min mun. I det senare läget önskar jag att jag istället kunde välja att först reflektera och mer lugnt säga vad jag känner. 

Direkta reaktioner har en tendens att bli en överreaktion och kommer som ett direkt svar från mina direkta känslor i det som sker. Jag agerar på känslan och får givetvis också en motreaktion från den andra personen troligen direkt utifrån den personens känslor. Det blir en känslomässig batalj som egentligen inte blir läkande. Jag får också en smärtsam känsla i mig själv, av denna överreaktion. Lösningen här blir att komma tillbaka, se min del i det som sker och gottgöra när det behövs för det som handlar om mig.

I det första läget blir det en underreaktion  och i det andra en överreaktion där både lägena på något sätt skapar en eller flera utsatta personer. I första läget jag själv och i andra läget både jag själv och någon annan. 

Självklart ligger det i botten en eller olika typer av rädslor som gör att jag inte gör som jag borde utan jag får istället mig själv att göra på ett annat sätt. Jag har ganska bra koll på vad det handlar om. I dagsläget handlar det om att med denna kunskap gå från tanke till handling och hitta rutiner och sätt som får mig att reagera på ett sätt som känns bra för mig samtidigt som jag behöver acceptera att just nu har jag dessa två sätten. Sätt som är inlärda sedan lång tid tillbaka och som på sikt kan förändras om jag vill det. Sätt som jag egentligen redan idag vet hur jag kan förändra om jag bara ser till att jag gör det.

Hur förhåller du dig till detta och när du känner saker starkt och reagerar på det?