Det finns en station

Livet passerar varje sekund, minut, timme och dag. En mängd tåg och en mängd destinationer har du att välja på. Valen är oändliga och alla valen är möjliga för dig. Frågan handlar inte om att hitta möjligheten utan snarare något helt annat. Allt handlar om att fatta ett beslut och faktiskt stiga på ett av de tåg som står inne och väntar på dig. 

Vissa ser inte de tåg som står på perrongen andra vet inte vilket tåg de ska välja. En del vet vilket tåg de vill ta och destination de vill välja men vet inte när det passar sig att stiga på. Några andra vet allt men vågar inte ta steget medan vissa inte ens vet att det finns en station. 

Men det finns de som både vet var stationen är, de vet var de ska och de vet när det passar sig att kliva på vilket de också gör. För dessa vet vi med säkerhet att de kommer att lyckas med det de önskar, på något sätt, utan tvekan. Vägen kanske inte alltid kommer att vara rak, full av smuts och inte alltid så vilsam men vägen går framåt mot ett önskat mål. Det är också det enda sättet att nå sitt eget mål, att faktiskt försöka. 

De som inte vet om det finns en station, behöver börja reflektera. Den som inte vet var eller vad den vill, behöver sätta sina mål. Den som inte vet vad den ska göra, behöver fatta beslut. Den som inte vet när den ska stiga på behöver bara göra det. Den som står kvar på perrongen kommer alltid att ångra det. 

Varje stund finns det möjligheter, även i de svåraste situationer och du vet svaren hur du ska finna dessa. Jag kommer aldrig att kunna bestämma åt dig för då gör du det jag vill och det är inte du. Chansen är då stor att du då kommer att misslyckas.

Men våga be om hjälp för det är inte alltid vi hittar det vi tror vi söker. Jag eller någon annan kan visa att det finns en station men du behöver själv hitta dit och ta alla stegen tills du nått dit du vill. Det är du som får skörda och ta alla konsekvenserna av dina egna beslut. 

Jag stod på perrongen i 5 år innan jag vågade ta ett visst beslut och förändra. Hur många pr tänker du stå där? Eller är det så att du inte ens vet att det finns en station där möjligheten finns? 

Var befinner du dig i denna metafor?