I oss alla glimmar kärleken

Jag märkte det när jag var mitt i allt hur jag bara pratade på och hur jag ville så mycket. Jag fyllde luften med mina ord och mina egna känslor utan att ta hänsyn till varför jag satt där. Jag blev så engagerad och ville så mycket att jag tog över all kraft. 

Det handlade inte alls om mig själv i samtalet, till en början men det blev mer jag än han. Jag slutade lyssna. Mitt i samtalet upptäckte jag detta och backade. Jag erkände mitt misstag och backade. 

I varje stund, hur kort den stunden än är gör vi så gott vi kan. Orden känns utslitna men det är precis så det är. Detta gäller allt och alla hur tokiga övertramp eller misstag vi än gör. Det finns ingen som vill göra fel. Det finns ingen som vill vara dum. Det finns ingen som vill kränka. Det finns ingen som vill slå. Det finns ingen som vill förolämpa. Det finns ingen som vill göra någon annan illa någonsin. Ändå sker det. Det är därför jag vet att alla gör så gott de kan.

Vi fylls av rädslor och saker händer. Vi utsätts för krafter som vi just i stunden inte kan rå på. Vi får svårt att förhålla oss till det vi känner eller intryck utifrån. Vi fylls av mörker och brister i vår tillit. Krafterna blir för stora och vi kanske rent av också ger upp. Inne i oss pågår en kamp mellan det goda och det onda, som på film ser vi hur saker bara sker utan vår egen direkta möjlighet att påverka. 

Det handlar aldrig om onda människor, när vi sårar eller skadar någon annan. Det handlar om människor som just då inte kan göra något annat, hur mycket de än försöker. Precis som jag i samtalet med mannen, då mina egna känslor för en stund tog över.

Det finns ett gott hjärta i oss alla men ibland är det gömt bland sopor, skräp och bråten. Gömt och nästan glömt använder sig detta lilla hjärta av sina sista krafter för att behålla den lilla kärlek som finns kvar och som stilla vill glöda. För det är just kärlek alla hjärtan har även fast det ibland är mycket svårt att förstå. Kärlek och vilja att göra det bästa, men klarar ibland bara att göra så gott de kan.

Om det hade varit en lögn, det jag just nu skriver om, hade skuld och skam aldrig funnits. Detta finns hos alla men syns inte för alla. Kanske är det just därför kampen mellan rädsla och kärlek är den eviga kampen där priset alltid är väldigt högt oavsett vem som vinner.

Allt detta betyder inte att vi alla ändå kan fördöma, hata och avsky det vi utsätts för. Låt det ske, du ska förhålla dig till det som sker på det sätt som känns bäst för dig. Jag gör det på det sätt som känns bäst för mig.

Den som inte varit i mörkret kommer aldrig att vara ödmjuk för att mörker finns eller så är det så att personen själv är mitt uppe i sitt mörker och vill vara för mer, genom att förfasa sig över någon annans mörker.

Hur hanterar du ditt mörker?