Vi män och våra pappor

Vi satt där runt bordet och alla hade vi vår historia att berätta. Historier blir just historier och alla hade inslag av olika slags drama. Inget av detta drama kan jag se på dessa män innan de berättar men efteråt blir det som om bilden blir mycket mer klar. Detta faktum att bland annat en av männen varit singel hela sitt liv och en blev en annorlunda säljare, fick en tänkbar förklaring. Samtidigt hade vi en sak som var gemensam, vi hade en komplicerad relation till våra respektive pappor. Pappor som på olika sätt också hade ett komplicerat förhållande till sig själva. Kanske var det inte en tillfällighet att just vi satt där just då. 

Mitt drama handlad om att bland annat ha en pappa som aldrig var hemma och som, när han var hemma var både argsint, hade ett stort bekräftelsebehov och drack alkohol. Jag tror att han inte riktigt stod ut med sig själv. Liknande berättelser hade de andra männen att berätta runt bordet. Om vi hade gjort upp med våra pappor så hände det väldigt sent i livet eller i vissa fall hade det ännu inte riktigt skett trots att alla våra pappor för länge sedan var avlidna.

Jag är övertygad om att hade vi alla, som satt där gjort upp med våra pappor tidigare i våra liv hade livet vi levde, så här långt blivit enklare.

Det var som om det legat någon slags förbannelse över oss som bara på något sätt behövde bli upphävd. Då skulle de gyllene portarna öppna sig. 

Just relationen män och deras pappor verkar, för många av oss ha en viktig och avgörande betydelse. Det sägs att papporna bland annat är männens första konkurrent till kvinnan, männens mödrar.

Men även män blir pappor och de får i sin tur ibland ett komplicerat förhållande till sina söner och så fortsätter det generation efter generation. Vad är det vi pappor aldrig får lära oss och vad är det vi män och söner aldrig får lära oss? 

Kanske handlar detta om att våga bara vara och att våga reflektera över våra liv. Kanske handlar det om att våga känna och berätta om vad vi känner. Kanske handlar det om att våga berätta vad vi tänker och dela det med någon annan och sluta vara så hemlig. 

Tack pappa för att du fanns, så mycket som du klarade av att finnas och att du gjorde så gott du kunde. Vem kan begära mer än så. Du växte upp under din tid och jagade kanske som mig efter att få kärlek från din pappa. Vila i frid du är förlåten för länge sedan.

Vad har du för relation till din pappa?