Min kontroll förgör balansen

Kontroll använder vi av oss när vi inte litar på att situationen vi är i ska bli på det sätt vi själva vill och att vi med kontroller vill styra för att och få det på vårt sätt. Det kan handla om en diskussion men lika väl för att slippa känna rädsla av något slag eller att en grupp ska agera i en särskild riktning. Är vi själva kontrollerande och styrande innebär detta att vi ser till att vi blir en motpol mot något och att vi i och med detta bidrar till en konflikt. Konflikten i sig ökar spänningen och bidrar till att öka motviljan till just en förändring. En kraft möter en annan kraft lika stor som den kraft jag sänder. 

I många fall brukar slutresultat vi vill uppnå bli det samma oavsett viljan att kontrollera, bara med den skillnaden att vi själva inte bidragit till att kontrollera och därmed inte heller skapar en ny konflikt. 

Tingens natur strävar alltid till att alltid vilja skapa balans. Om vi går in och styr finns det en risk att vi bidrar till att förloppet förlänga processen istället för att balans kan uppstå tidigare. 

Just kontroll kan för många vara ett generellt problem och kan skapa större problem för oss än vad det löser upp problem. För var och en hindrar kontrollen oss att leva här och nu eftersom här och nu saknas behovet av kontroll. Kontrollen bidrar istället till att inte lyckas att finna nuet. Exempel på kontroll är dominerande personligheter, beroendepersonligheter, människor som glider på sanningen, människor som känner rädsla på olika sätt, människor som inte kan hantera sin historia o.s.v.   


Jag har länge funderat på detta med att kontrollera och styra och det faktum att jag i olika situationer styr och ställer, snackar för mycket, lägger mig i, försöker få allt från åsikter till vad som ska göras på mitt sätt, lägger mig i andras angelägenheter, situationer m.m. Med andra ord "lägger näsan i blöt". Jag kan se detta även i mitt arbete, jag söker information och jag är uppmärksam, jag hittar olika sätt att kontrollera eller tro att jag kan kontrollera. 

Risken är stor kanske rent av överhängande att jag med mitt sätt, som mycket är ett historiskt beteende, skapar onödiga konflikter istället för att låta allt flöda och konsekvenserna av detta skapar på sikt sin egen lösning och balans. Jag drar till mig konflikten istället för att eventuella problem löser sig själv med minsta möjliga motstånd. Jag får det fokus jag vill ha samtidigt som jag vill bort från detta fokus eftersom det leder till konflikt.

Här och nu finns inga konflikter och ingen obalans för här och nu är alltet.

Hur gör du? Blir du den som kontrollerar och styr eller blir du den som rent av kontrollerar genom att bli tyst besviken? Eller kanske är det så att du väljer att vara den som accepterar det som sker och har tillit att det kommer att bli bra för det mesta och blir det inte det så får man lösa det då?