Jag är en samlare

Vissa av oss samlar på saker. Vi samlar på bra att ha saker. Saker som går att återanvända på något sätt. Andra samlar på mynt, modeller av olika slag, kort, artiklar eller kanske väskor. Jag har hört att kvinnor ibland samlar på skor. Själv samlar jag på just bra att ha saker. Vi samlar och skapar en lust i att hitta den del som kanske saknas i en serie eller som är unik på annat sätt. 

Jag minns att min mamma samlade på mynt i serier för oss barn och just omslagspapper, bra att ha. 

Många, kanske väldigt många samlar på minnen. Hemska minnen och roliga minnen. Av någon anledning lyckas många av oss att samla på de minnen vi inte vill komma ihåg men kommer ihåg ändå. Vi samlar på minnet så som vi själva uppfattade det. Mörka minnen men sällan de ljusa. Negativa minnen men inte så ofta de positiva. Det är som det finns en särskild dragningskraft till just det som skapade obehag.

Vi samlar på mörka minnen och vi kan ha detaljerade minnen i just detta. Minnen som håller oss kvar i känslan och vår rädsla. Minnen som får oss att fortsätta bära på det mörka och åter och åter igen uppleva  obehaget. 

Just att minnas är ju en av grejerna att samla på saker. Minnas det som varit. 

Vissa av oss kan bara samla på det mörka och ser det mörka i allt. Andra förstår inte varför andra gör som de gör. Det blir som vi letar efter det som bekräftar att det är mörkt och uselt. Vi söker upp det och plockar på oss det som om vi blir glada att finna det. Det blir som inget annat är viktigt än det som är det mörka. Samlandet i sig blir ett mörker och ett ljus på samma gång, en kortvarig drog som leder oss enbart i en riktning. 

Jag samlade mörker och fortsatte bekräfta och bygga upp min offerroll och min dåliga självkänsla. Jag var samtidigt duktiga på att dölja det vilket fick konsekvenser. Jag samlade mörker och jag jagade bekräftelse. Jag drogade både mörker och bekräftelse kan man säga. Nu samlar jag på annat. Ibland får jag en släng av att samla på mörker men jag inser snabbt att det är ett gammalt beteende.

Just detta inkonsekventa beteende är vanligt för oss som behöver bekräfta gamla tankar och känslor samtidigt som vårt intellekt förstår att det är fel.

Vägen ur ligger i att fatta ett beslut, arbeta efter detta beslutet oavsett känslan i oss själva om oss själva, för att sakta föra oss i en annan riktning om det är det vi vill. Ibland kan det vara bra att göra det för någon annan om motivet att göra det för oss själva inte finns. Någonstans behöver vi hitta en känsla som får oss att göra det vi vill vad det än är. För oss själva eller för någon annan/ något annat. Blir vårt beslut att vi vill samla mörker ja då är det ju bara att fortsätta och hitta all bekräftelse som leder mig djupt in i mörkret.

Samla mörker gör oss sjuka och det som gör oss sjuka är inte bra för oss. Däremot är det var och ens ansvar att vilja blir friskare eller sjukare.

Vad samlar du på?