Jag vill ge min närvaro- det är kärlek

Idag är dagen som man kan och om man vill, visa varandra att ge är en gåva. Alla kan ge något. Att ge handlar givetvis inte enbart om presenter utan om att ge något till någon vad det än är. När jag är ute och reser är det många som vill ha. Det är sällan jag ger till dessa som vill ha men däremot till de som inte insisterar. Vad jag däremot ger till många är min tid. Jag ger min tid och jag ger min historia. Jag lyssnar och jag berättar. Jag ger min närvaro. Det känns särskilt att ge till de som inte vet att de får eller de som vet att de får men inte vet från vem. I mitt volontära arbete handlar mycket i arbetet om att ge, vara närvarande och finnas där. Det finns mängder av människor som enbart önskar sig att slippa vara ensamma. Jag tror det egentligen är årets julklapp, om folket fick bestämma.

Jag klippte mitt hår i tisdags hos min hårfrisörska. Vi har alltid mycket att tala om och mycket att reflektera över. Hon är från Irak och muslim så det finns mycket som är lika och olika. När jag skulle betala denna gång kom det sig att vi talade om priset för hennes arbete och då fick jag reda på något jag fått, men inte vetat om. Jag har i alla dessa år vi känt varandra fått ett reducerat pris utan att veta om det. Hon kände att vårt möte var viktigt och att jag därför hade ett förmånligt pris. Vilken gåva och att inte veta om att jag ens fått detta. 

Många, tror jag, har tankar om vad de ska få, kanske särskilt alla barnen som vet att de kanske ska få. Andra är bekymrade över vad de ska ge. Men det finns många barn och vuxna människor som inte ens tänkt tanken att de ska få något och som är mycket fattiga. Trots det är de beredda att ge och dela allt vad de har. Jag har mött detta många gånger och är imponerad över deras goda hjärta. 

Människor som är ensamma, är sjuka eller på annat sätt har det tufft är beredd att göra mycket kanske allt för att slippa den tuffa situationen. Tyvärr finns det många som utnyttjar detta på olika sätt. 

Jag var beredd att offra mig själv för att slippa min smärta och min ensamhet. Idag känns allt detta obegripligt men då var det min sanning. Jag jagade efter att få tillgång till något jag trodde jag saknade. 

Idag tänker jag särskilt på mina egna barn som firar jul någonstans. Jag hoppas att de har det bra och att de känner kärlek. Det är den viktigaste gåvan, att kunna ge och känna kärlek. 

Hoppas ni idag men också andra dagar kan känna och att ni kan ge kärlek till andra och er själva.