Jäkla känslor vad de styr

Jag satt en gång på en fest bredvid en kvinna som hade väldigt bestämda åsikter om livet. Det var tydligt att det var starka känslor som hade fått henne till detta. Däremot när jag frågade henne om det var något som hänt som fått henne att känna som hon gjorde, fanns det inget att berätta. Vår diskussion pågick ett tag och mycket rörde sig om relationer och om barn.

Det jag kunde relatera till i vårt samtal var just detta faktum att vad som engagerar oss eller inte väldigt starkt är styrt av våra känslor och påverkar vår egen intensitet i det vi ger uttryck för. Utan det känslomässiga engagemanget blir vi mer neutral och vi brinner inte på samma sätt för en fråga.  Känslor kan vara allt från att väldigt mycket uppnå ett visst mål till att vi historiskt har blivit tilltufsade på något sätt. Allt detta engagemang omfattar både de positiva och de negativa känslor vi samlat på oss under åren som skapar vårt engagemang. Antingen vill vi återuppleva känslan eller definitivt undvika känslan.

På detta sätt styr vi oss själva för att skydda oss men också för att finna trygghet. Vi förenklar då ofta lösningarna och förklaringsmodellerna till att det blivit som det blivit. Vilka lösningar och förklaringsmodeller är definitivt våra egna och kan ibland vara svåra att förstå för den som står utanför, särskilt om lösningen handlar om att söka sig till ett nytt kaos.

Det är i dessa situationer väldigt lätt att ha åsikter omkring andras val och komma med nya käcka förslag på hur den vi lyssnar på ska göra istället. Oftast hamnar dessa förslag på den som mottar dessa på deras skuldkonto. De kan kanske intellektuellt se att förslaget är mer rimligt men känslomässigt är de inte ens där.

I det samtal jag hade med kvinnan var just detta uppenbart och för mig handlade det mer om att lyssna på hennes berättelse och ställa frågor så att jag förstod än något annat. 

Jag minns i min egen utveckling och efter min senaste skilsmässa hur jag på något sätt kände att jag ville vara bitter och negativ tills att jag blivit klar med det känslomässigt även fast min omgivning intellektuellt hade en massa smarta förslag på hur jag skulle göra istället, som jag också givetvis förstod innebörden av men inte då ville följa.

Det är som om vi är där när vi är där och det är helt och hållet styrt av känslan även fast vi intellektuellt för länge sedan fattat innebörden av en försäkring. Det är också i dessa lägen det kan vara bra att ta till sig nya rutiner även fast vi inte känslomässigt vill det, just för att dessa rutiner kan leda oss en ny väg där den kan förändra känslan.

"Fake it til you make it" - handlar just om detta. Bara gör det och gör det som en rutin så är det möjligt att detta kan leda till en förändrad känsla och i och med det ett förändrat liv eller driv för den delen.

Går du och väntar på en förändrad känsla som aldrig riktigt vill visa sig? Vad får det för konsekvenser för dig?